Joanna Vikström Eklöv är Månadens illustratör

joanna-banner

Vi har bjudit in ett gäng härliga illustratörer för att skapa varsin bild till framsidan på vår sajt. Under vårens lopp får ni ta del av deras tolkning av temat böcker, läsning och bra feeling. Först ute är Joanna Vikström Eklöv, som illustrerat de fyra böckerna om Patrik, Irene och Pensionärsmakten.

 

Vad ritar du helst?
Jag tycker väldigt mycket om att rita människor, hus, maskiner och fordon. Hästar och hundar gillar jag också att teckna. Det är också oerhört roligt att teckna mycket detaljer, som knappar på en tvättmaskin, rör under en diskbänk och en kaffekokares alla vinklar.

Badrum är tacksamma, för där får man in en massa detaljer som hårspray, tandborstar, tandkräm, wc-borste, hårfön och papiljotter. Och eluttag! Jag älskar eluttag, sladdar och duschmunstycken.

Vad är det svåraste att rita?
Spädbarn och grodor. Det är svårt att få ett spädbarn intressant, det räcker inte bara med gullighetsfaktorn, de har liksom inte utvecklat några säregna drag att ta fasta på. De har ju inte ens tänder. Annat är det med äldre människor, löständer gillar jag väldigt mycket.

Vilka är dina förebilder/favoritillustratörer?
Det finns ju så många och de har ju varierat genom åren men Jan Lööf, Sven Nordqvist och systrarna Adbåge. Hugo Simbergs konst har också varit en inspirationskälla liksom Roy Lichtensteins verk.
När jag var nio år minns jag att jag satt och tecknade av de bilder Gunilla Dahlgren illustrerat i Lilla fruntimmersboken. Jag tyckte (då) att de var så bra, och fick av min mamma Lilla barnboken av samma författare och blev helt salig. Har den fortfarande kvar.

Var hittar du inspiration?
Inspiration har jag för det mesta, men jag märker att ju äldre jag blir desto större behov av lugn och ro behöver jag. Arbetsro helt enkelt.
Men sedan är det precis innan man ska somna (det är väl för att man fått lugn och ro då). Jag har alltid ett häfte och en penna bredvid sängen så att jag snabbt får skriva ner och skissa de idéer som kommer. Annars är risken stor att jag glömmer dem innan morgon. Ett säkert ålderdomstecken.

Ditt bästa tips för att få igång kreativiteten?
Att ta in sin omgivning, lyssna och iaktta. Personligen fungerar jag bäst om jag har en strukturerad arbetsdag. Så fast jag jobbar med ett konstnärligt arbete är det vanliga kontorstider som fungerar bäst, med tio minuters kaffepaus och tjugo minuters lunch. Utöver det brukar jag bjuda mig själv på en promenad. För att rensa huvudet. Det brukar göra underverk.

Vilken av dina bilder är du själv allra mest nöjd med?
Det finns flera bilder som jag är väldigt nöjd över. Jag skulle dock säga att det varierar. Får man en bra idé, samarbetar bilden bra med en, känner man att det kommer att lyckas och bli super. Då kan man få en sådan glädjekick av sitt eget arbete att man som vilken sexåring som helst nästan stiger upp och hoppar till av iver. Det gör liksom volter i magen på en och man känner sig förälskad. Nackdelen är att det oftast inte är de bilderna som blir bäst.

De bilder jag fått kämpa med och slita mitt hår över, de bilder som jag ratar och sätter längst in i byrålådan och tar fram två veckor senare, de är oftast de som blir bäst.

Ditt svåraste uppdrag hittills?
Svåra uppdrag är där kunden har en stark åsikt om hur bilden ska vara och vad som ska finnas där och man själv vet att det inte kommer att fungera rent bildmässigt, och att därifrån medla så att alla blir nöjda. Men problem är till för att lösas! Utmaningar får en att utvecklas.