Bosse Hellsten
Eldorado
Guldgrävarboken Eldorado är den andra delen i Bosse Hellstens autofiktiva trilogi från utmarkerna. Hellsten har lämnat bangården i Orivesi, bekant från Solen dånar på, och bosatt sig i en liten fjällstuga i de nordligaste vildmarkerna. Skalden stretar på med sina bestyr under arktisk himmel. Dagarna fylls av små sysslor.
I dagboksdikterna pågår en kamp om att skriva och försörja sig på ett anständigt sätt. Planer finns på att vaska guld och inrätta en egen guldreserv, självförsörjning hägrar. Men vardagsbestyren skjuter upp guldprospekteringen. Kölden har spräckt kärlet på latrinen och översvämning råder i ölgropen. Mullvaden gräver sönder gården. Dagen då dyngkärran ska dras närmar sig. Inget guld finns i markerna. Penningen är avlägsen.
Solen dånar på var en vilda västern-skildring från en förfallen bangård i Orivesi, som jämfördes med Henry David Thoreaus Walden och Jack Kerouacs Big Sur. I Eldorado fortsätter rapporterna från utmarkerna. Vi rör oss längre norrut och djupare in i det vilda.
Jag sitter fast
i dikten
träskblomster
blommar
en humla surrar
under arktisk himmel
ingenting ovanligt
händer.
Grovt bölar
naturens
orgel.
Även här ute
i det hårda
landskapet
bor poesin
i mitt hjärta.
Recensioner
Beatgenerationen lever vidare i Arktis! Eldorado är en frisk fläkt i poesisammanhang, en mycket rolig, befriande, episk skildring som gärna berättar en viss historia om att söka efter en ny form för ett mera ursprungligt liv. Den finska vildmarken omger diktjaget utan att harmoniskt omsluta honom, poesin som kommer till i ödemarken är inte enbart en kärv hyllning och naturskildring, men lika mycket en kritisk studie av misär och gruvlig ensamhet. Ölgropen ute på backen hade gjort Charles Bukowski avundsjuk, eftersom alkohol är en minst sagt lika viktig källa till urkraften som naturen själv. Att skriva lika koncentrerat avskalad dikt som Hellsten gör kräver mer av ett diktjag än att bara ha pissat på lägereldar och samlat på kottar, blicken har haft sitt fäste i en outsinligt distinkt skärpa, trots ölruset. På varje sida gestaltas den ensliga tillvaron och göromålen, till exempel vedhuggning, som sällan låtit lika klassisk. Hellsten är en av de bästa poeter jag läst i år: stilsäker, underhållande och allvarlig.
Boel Schenlaer, Tidningen Kulturen
När Svenskfinlands Charles Bukowski år 2005 debuterade med sin diktsamling Tango för babianer återuppväckte den ett poesiintresse som slumrat sedan tonårens fascination för Baudelaire och Morrison. I den senaste diktsamlingen Eldorado rattar Bosse Hellsten sin gamla Lada upp till karga Karigasniemi och studerar vildmarkens inverkan på sig själv, och jag gläder mig åt att punchline-poesin fortfarande funkar som arsenik.
Janne Strang, Hufvudstadsbladet
Jovisst är det här ett tillbaka-till-naturen-projekt, med lika delar allvar som lek med myterna kring att söka sina existentiella rötter. den är enkel och betraktande. Men det finns en ruffig charm i den här enkelheten
Anders E Larsson, Vasabladet
Den som letar efter en absolut mansbok kan med fördel leta i poesihyllan under H, som i Hellsten, Bosse. I uppföljaren till Solen dånar på lämnar det mustaschprydda diktjaget bangården för att söka sig norrut med skrivmaskin, vaskpanna och hund i bakluckan.
Jessica Poikkijoki, Österbottens Tidning