Claes Andersson
Mörkrets klarhet
Det var bara kärlek, trots allt
Men det var kärlek!
Trots att det bara var kärlek var det allt
Det var allt som bara kärlek kan vara
Och kärlek var det, trots allt annat det också var
Och allt det andra det inte var, trots kärleken
Men trots allt så var det bara kärlek
Det var bara kärlek, trots allt
Den politiska dikten har kommit tillbaka, säger de fast när det gäller Claes Andersson har den väl aldrig varit borta. Särskilt om man till politiken räknar kärleken, solidariteten, erotiken, åldrandet och döden samhället vi lever i är vi.
Det går inte att missta sig på en dikt av Claes Andersson, tonfallet av ironi, patos och oändlig ömhet bara vemodet har djupnat med åren. Kärlek röd som blod, döden vit som snö och humor svart som ebenholts.
(till salu på webben 4)
Levrar, njurar, hornhinnor och ett hjärta. Som nya.
Fås också i spädbarns- och tonårsstorlek.
Byt ut dina gamla och slitna delar. Bliv som ny!
Recensioner
I den nya boken möter läsaren på nytt vad som är utmärkande för Claes Anderssons poesi: blicken för medmänskliga väsentligheter, språkets skärpa med satirens tillspetsning när så krävs.
Carl-Magnus Hedefalk, Värmlands Folkblad
De här väl sammanhållna, kongenialt tankeväckande dikterna lämpar sig alldeles utmärkt som högläsning. Känns som en av Anderssons bästa diktsamlingar, en framtida klassiker.
SE, Löntagaren
Dikter som förgyller stunden
Det är inte bara ljuset som synliggörs i Claes Anderssons dikter. De rymmer det mesta man kan önska sig av engagerande och inspirerande poesi ...
Man får ofta höra sägas att dagens poesi är obegriplig. Nej då, svarar jag: läs Claes Andersson. I hans dikter finns allt man behöver förstå, om livet i dag, om samhället och världen skrivet med stark känsla för språkets nyanser och musikaliska kvaliteter.
Mary-Ann Bäcksbacka, Västra Nyland
Man känner nästan alltid igen en text av Claes Andersson: småpratet, ironierna, kallduscharna, humorn, bråddjupet.
Erik Bergkvist, Hufvudstadsbladet
Det är en ganska krävande läsning, inte språkligt, för Claes Andersson har aldrig brytt sig om att kokettera med språket och krångla till det, utan för att han inte låter en slippa undan. Hans dikter ser vårt flyktbeteende, flykt från kriser, relationer, vår egen dödlighet, och ställer sig i vägen där och låter oss veta att de sett det.
Ann-Christine Snickars, Vasabladet
... läsaren kan också konstatera att skärpan och effektiviteten i hans dialektiska poesi består och att kraften i hans ifrågasättande och utmanande attityd ingalunda minskat.
Hand i hand med den mera kritiska sidan går sedan mjukare strömmar som erbjuder både klokskap och tröst.
Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser
Claes Andersson tar ett så säkert grepp om sin poesi och rör sej så rutinerat bland sina ordbilder, det finns ögonblick när man som läsare drabbas av lätt svindel över hur smidigt språket flyter. Samtidigt är djupet så stort i texterna, avgrunderna utmejslade och författaren inte rädd för att beskriva svärtans nyanser så det är omöjligt att inte drabbas. Det är en i sanning dubbelbottnad upplevelse att läsa Anderssons poesi för den inte så vana poesiläsaren, just för att texterna är lättillgängliga utan att vara nonchalanta eller ytliga. Samtidigt är poesin så gedigen så den bjuder tuggmotstånd också för den mera erfarna läsaren. Anderssons svarta humor ligger som en glödtråd genom dikterna, värmer och lyser. Mörkrets klarhet är ett gott exempel på anderssonsk poesi, som jag gärna rekommenderar.
Carina Karlsson, Nya Åland