Annika Sandlund

När det röda dammet lagt sig

Etiopiska episoder

Tillsammans med sin man och en liten dotter flyttar Annika Sandlund till Etiopien för att arbeta humanitärt för FN. Familjen hittar ett gammalt vitt hus i centrum av Addis Abeba, får tjänstefolk, ser akut nöd och stor glädje och äter popcorn, ett måste vid varje etiopiskt samkväm. 

Till och med under ett så kallat »normalt» år, då allt i princip fungerar, går Etiopien från kris till kris. Över fyra miljoner barn har mist åtmins­tone den ena föräldern ofta båda. Barn som tig­ger, pojkar vars föräldrar dött av aids och flickor som jobbar i de rikare etiopiernas hem som tjänste­hjon syns överallt. Hur förklarar man för sin egen dotter varför grannbarnen dricker det oljiga vatt­net i rännstenen? Och hur hänger det ihop med den tusenåriga kulturen och den bördiga jorden? 

Inom biståndsindustrin är barnfamiljer ovan­liga och den bästa hjälparbetaren är singelman­nen som kan packa ihop sina saker, rulla ihop sitt myggnät och vara framme vid gränsen ett dygn efter att han blivit uppringd. Parallellt med det humanitära arbetet pågår Annika Sandlunds eget intensiva familjeliv med graviditet, ny baby och vardagsjäkt. På samma klarsynta och sympatiska sätt som i sina Hbl-kolumner beskriver hon sin etiopiska vardag där hon brottas med regelverk och samvete. Annika Sandlund berättar om mö­tet med den unga förlossningsskadade Sarah, om kvinnor som lever i ett samhälle där de inte vill bli kallade för »fria» och om den gamle mannen hon en gång nekade hjälp. 

 

Jag tittar på Philip, som tittar på vägen. I vårt förra liv, före barnen, skulle vi ha brustit ut i skratt, men inte nu. Kanske vi behöver lite semester. I vår verklighet betyder semester att åka till gränsområdena, begrava oss i jobb och få lite perspektiv. Prata med dem vars liv fallit sönder. Philip kan åka till byn där kollegan hålls fängslad, jag kan åka ut till flyktinglägret. Så får jag sova en natt. Ostört. Kanske kan det till och med få oss att sluta gräla. 

Recensioner

För den som läst Annika Sandlunds kolumner är hennes förmåga att se den lilla människan i det stora hela bekant. I När det röda dammet lagt sig målas flere porträtt på enskilda människor och de situationer dom tacklar. Men viktigast i just den här berättelsen om en idealistisk hjälparbetare är kanske upplevelsen av att vara ovanlig eftersom det handlar om en hel familj.
Anna Dönsberg, YLE

Annika Sandlund lyckas i tjugoen intensiva, korta texter skickligt levandegöra den etiopiska vardagen. ...

Bokens största behållning är ändå de kvinnoporträtt Sandlund så fint beskriver. ...

Gunvor Kronman, Hufvudstadsbladet

När det röda dammet lagt sig Provläs
E-bok Mjuka pärmar

24.00 €

Köp