Jörn Donner
Son och far
Historien om ett brott
En son försöker hitta sin far. En far försöker fly sin son, sin familj och småningom hela världen.
För varje såld bok erlägger Jörn Donner en euro till de ryggmärgsskadades förening Akson rf.
David (fadern bär ett konunganamn) har sedan skilsmässan i åratal levt i en form av rotlös exil, skadad av kärlek och därför ovillig att binda sig på nytt. Kvinnor kommer och går tills han av en slump träffar Maria på en ambassadmottagning. Hennes svalka möter hans och blir till erotisk hetta, och graviditet.
Men slumpen är en trofast vän. Det som var tänkt som ett romantiskt möte i en vacker lund förvandlas till panik med ambulans och polis inblandade. Davids lukrativa affärsresor världen runt visar sig ha ett pris. Det som varit självskrivet förvandlas till dyrköpta minnen, då han sitter i sin rullstol i den dystra förorten Kervo trettio kilometer norr om Helsingfors. David Anders är dock segheten personifierad, genom en ny erotisk förbindelse segrar livsviljan än en gång och ett slags försoning sker till slut mellan son och far, mellan far och värld.
Med Son och far återvänder Jörn Donner till romanen efter en paus på tretton år.
Recensioner
Bäst fungerar Son och far i de passager som präglas av en viss galghumoristisk, brutal ärlighet, ett slags cynisk komedi. Det är där fäderna och sönerna i viss mån kan mötas, och överskrida de roller tagna ur en antik tragedi som de har blivit tilldelade. Julia Tidigs, Hufvudstadsbladet
"Donner vet allt om resonemangen i de ekonomiska makthavarnas slutna rum, han behärskar poltikens spel och med sin internationella utblick kan han mödolöst växla perspektiv, från finlandssvenskhetens små kretsar till metropolernas dynamik. Sin vana trogen serverar Donner också små ironiska stick mot löjliga eller idiotiska företeelser i samtiden.".
Gustaf Widén, Vasabladet
Kerronta on Donnerilta tuttuun tapaan asiallisen viileää, paikoittain jopa karua. Sujuvaa kuitenkin, ja toisaalta näin syntyy kriittinen etäisyys päähenkilöihin, jotka eivät aina ole mitään mukavia kavereita. Tasaisen varman kerronnan takia kirjan dramaattinen viritys painottuu loppupuolelle.
Romaanin suurin ansio on, että se saa ajattelemaan vapauden ja vastuun kysymyksiä.
Jukka Koskelainen, Helsingin Sanomat