Annika Sandlund

Annika Sandlund är hjälparbetare och jobbar för FN. Hon beskriver sig själv som en obotlig optimist med stark vilja att förändra världen. För att vara en i grunden rätt så osäker person har hon utrustats med en stor portion irriterande envishet.

Annika är född och uppvuxen i Åbo där hon dansade balett, talade en urusel finska och extraknäckte som servitris från det hon var fjortonår gammal. Efter ett år som utbyteselev i Japan där hon lärde sig språket och vikten av att våga stå för den man är, återvände hon till Finland. Sett i efterhand borde hon naturligtvis ha följt sin mammas råd och satsat på ett mer gångbart språk som franska som hon sedan fick studera i flera olika repriser för att anses ha uppfyllt språkkravet för "det andra språket" (att jämföras med det andra inhemska) i FN sammanhang.

Men hur ska man någonsin hitta fram om man inte tillåter sig att också gå vilse ibland? Väl hemkommen till Finland studerade hon journalistik och drygade ut studiestödet med jobb på olika medier, främst FST, där hon fastnade ett tag, främst för att det var så roligt. Det samma gällde frivilligt arbete i en mängd föreningar som Amnesty och kassatjänst i den exotiska affären med produkter från länder som då kallades U-länder och som då drevs helt på frivillig basis och aldrig gick på vinst.

År 2000 började hon arbeta för FN, först i Irak, och senare i Guinea och Sri Lanka. Under åren 20062010 arbetade hon i Etiopien. Hon är gift och har tre barn, varav ett är fött i Asien, ett i Afrika, och ett i Finland. Hon tror inte själv att hon skulle ha stått ut med FN-arbetet om hon inte haft turen att få "skriva av sig" ibland, vilket hon bland annat har gjort i kolumnform i Ny Tid och Hufvudstadsbladet.

Annika Sandlund