Henrika Ringbom

När jag läser de tidiga dikterna är det det poetiska uttrycket som dominerar läsningen: hur de är skrivna, hur det blir sagt, hur hårt hållna orden är. De nya dikterna är naturligtvis inte mindre uttrycksfulla eller mindre poetiskt ordnade, men vad de uppvisar är en ordnad mångfald uttryck, som öppnar sig mot allt mer utspridda världar, i tiden såväl som i rummet. Och kanske är det bara det självfallna resultatet av poetens uppväxt och karriär på ålderstrappan ... att den mest uråldriga av poesins uppgifter kommer att inta en allt mer central position i ett författarskap: Ars Memorativa - minneskonsten. Göran Sommardal, Kulturnytt, Sveriges Radio

Henrika Ringbom har arbetat som översättare och journalist samt redaktör för antologier och tidskriften KLO. Hon arbetar aktivt med att introducera finsk lyrik i Sverige.

Henrika Ringboms diktsamling Båge (1988) var en angelägen och fokuserad debut som kännetecknades av en stor omsorg om och förtjusning i själva språket. Sedan dess har hon i diktsamlingar, romaner och essäer med sinnlig intelligens utvecklat sitt författarskap mot en allt större klarhet och kraft. Stor inspiration har hon hämtat ur den japanska konsten och litteraturen. Som hennes centrala tema framstår tiden och hur den förändrar oss:

 

Jag lämnar en plats

mer än en tid, kommer ut

transformerad röd

en groda med ädelstenar

kring min högra handled

 
Vad är kärnan i ditt författarskap?

Mitt skrivande har nog inte en kärna utan flera. Vill man se det framför sig får man snarare tänka sig en melon än en avokado. Många av kärnorna har jag inte själv fått syn på ännu, andra har jag länge cirklat kring och utforskat fruktköttet som omger dem. För mig är skrivandet en upptäcktsfärd, jag vill komma underfund med det jag inte förstår, utforska det som är undanskymt, framkalla det som är svårt att urskilja. Och medan jag gör det skapa en dikt eller en berättelse som jag lämnar efter mig och låter bilda ett mönster, liksom spindeln lämnar efter sig den tunna men starka tråd som blir dess nät.

 

Varför är litteratur viktigt?

När ett barn lär sig tala lär det sig förstå världen, sig själv och andra. När hen börjar läsa och skriva får hen ytterligare verktyg att gestalta, begripa och framkalla verkligheten med. Litteraturen ger oss möjlighet att närma oss vår upplevelse av livet. Den visar att det finns myriader olika sätt att förhålla sig till verkligheten på och ger frihet och rörlighet. Vi behöver inte låta oss låsas in utan kan med hjälp av språket göra världen och vår upplevelse av den större. Vi kan förstå det vi inte förstått och vi kan njuta, hänföras och roas medan vi gör det. Också om läsande och skrivande förutsätter ensamhet innebär läsandet alltid också ett möte, det skrivna framkallas av den läsandes blick.

 

Skiljer sig finlandssvensk litteratur från annan, i så fall hur?

Vi som skrivit och skriver i Svenskfinland delar språk och i viss mån bakgrund och tillhörighet. Men mellan oss finns också stora skillnader och många beröringspunkter med världen omkring och det som skrivs där. I bästa fall når det skrivna ut över Svenskfinlands gränser och i själva verket är det kanske då det särpräglat finlandssvenska kan urskiljas. Särskild betydelse har ändå den finlandssvenska litteraturen för oss finlandssvenskar. Om man ser det skrivna som ett partitur kan det mest levande och nyanserat spelas upp av vårt inre instrument eftersom vi delvis talar samma språk, har en stark anknytning till samma land, delar referenser, historia och upplevelser.

Pris

Ringbom har mottagit pris av Längmanska stiftelsen år 1999 och SLS år 1991 och 1995. 

Den vita vinthunden belönades år 2002 av SLS med motiveringen: "Diktsamlingen ger prov på ett förnyat poetiskt skapande och visar upp en stor rytmsäkerhet och en metaforik som låter sig inspireras av bildkonst, film och dröm utan att förlora sin koppling till vardagliga realiteter."

År 2006 belönades romanen Sonjas berättelse av SLS med motiveringen: "en fascinerande, mångtydig och ovanlig roman om en kraftmätning mellan två kvinnor. ... Vilket är vårt ansvar för våra medmänskor, vilka är våra drivkrafter och begränsningar? Frågorna ställs och drabbar också läsaren i Henrika Ringboms lika poetiska som gåtfulla bok."

Ringbom tilldelades år 2010 ett pris av SLS för den prosalyriska samlingen Händelser ur Nya Pressen 1968-1974: "Genom inlevelsefulla och klarsynta fragment förmedlas en tidsbild med månfärder, Vietnamkrig och pinuppor. I mötet mellan press och poesi ställs implicita och oroande frågor om mänsklighetens förehavanden."
Samfundet De Nios pris 2017.

 

 

Översättningar

Romanen Martina Dagers är översatt till finska, danska och ryska, och romanen Sonjas berättelse till finska. Dikter av Ringbom har översatts till finska, engelska, spanska, ryska, ungerska, turkiska, persiska och japanska.

Diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar utkommer hösten 2014 på italienska. Diktsamlingen heter Scoglie" som betyder klippor eller skär och ges ut av förlaget Gattomerlino i deras Blåa serie med utländsk lyrik i översättning.

 

 
Översättningar gjorda av Ringbom, i urval
Mirkka Rekola: En gynnsam plats för hjärtat, dikturval. Ellerströms 2011

Markku Paasonen: Sånger om sjunkna städer. Occident förlag 2006

Henrika Ringbom
Fotograf: Curt Richter Ladda ner fullstor bild