Kjell Lindblad

Tanken att leva i ett samhälle utan annan litteratur än tekniska manualer är dystopisk och vore ett samhälle för robotar. "Där man bränner böcker bränner man snart också människor" är ett tragiskt faktum i vår värld. Tack vare sagor och berättelser lär man sig bli varse sina egna demoner, att sätta in sig i andra människors situation och därmed utveckla sin förmåga till empati. Själv räddades jag i tiderna av böckerna i min pappas bokhylla. Utan möjligheten att under mina tunga tonår spegla mig själv i dikter, noveller, essäer och romaner, hade jag gått under.

Kjell Lindblad (f.1951) deltog 1976 i Rundradions novellpristävling och vann delat första pris. Lindblad fortsatte skriva vid sidan om sitt jobb som redaktör på radion och Finska notisbyrån. Han var senare med om att grunda stenciltidskriften Fågel Fenix, samt den litterära performansgruppen Kain. Lindblad debuterade 1984 med novellsamlingen Före sömnen för vilken han tilldelades Svenska litteratursällskapets debutantpris. Sedan sin debut har Lindblad skrivit tre novellsamlingar, två romaner, en barnbok och dramatik för radio, tv och teater. Han har också mottagit pris av Svenska litteratursällskapet ytterligare tre gånger 1992, 1998 och 2006.

Kjell Lindblad (f.1951) var med om att grunda tidskriften Fågel Fenix, samt den litterära performansgruppen Kain. Lindblad debuterade 1984 med novellsamlingen Före sömnen för vilken han tilldelades Svenska litteratursällskapets debutantpris. Han har skrivit noveller, romaner, en barnbok och dramatik för radio, tv och teater. 

 

Lindblad har läst sin Kafka. Han kan beskriva de namnlösa, obönhörliga krafterna som finns inom en människa. Och liksom den nya franska romanens författare är han intresserad av synvinkelteknik, av minnets och medvetandets strukturer och deras upplösning.

Kjell Lindblads författarskap kan ses som en konsekvent återgivning av livets ångestskapande sidor. Resan tillbaka till barndomens mörker är ett genomgående tema [] 

Det som förhoppningsvis kommer att ge Lindblad klassikerstatus inom det sena nittonhundratalets finlandssvenska litteratur är inte bara återgivningen av det traumatiska och begränsande, utan också hans gestaltningsförmåga och intuitiva fantasi.

Tuva Korsström, Från Lexå till Glitterscenen

 

 

Vad är kärnan i ditt författarskap?

Jag tror inte jag nått dit ännu. Jag tröstar mig med José Saramagos ord enligt vilka en författare blir bättre med åren. Själv ansåg han att hans egentliga författarbana började först när han fyllt sjuttio. Även om jag försetts med epitet som "barndomsskildrare" och "magisk naivist" har jag nog också, både i böcker och hörspel, visat att min palett är mångsidigare än så. Jag hyser en klockarkärlek till speculative fiction-skolan och har alltid känt en dragning till det metafysiska, till företeelser som dagens vetenskap inte kan förklara. Skrivandet är för mig den farkost som tar mig till de djupare skikten av mitt medvetande där jag söker, för att citera en annan tröstare, Willy Kyrklund, "den fråga på vilken livet är ett svar".

 

 

Skiljer sig finlandssvensk litteratur från annan, i så fall hur?

Jag råkar tillhöra en språklig minoritet som i högstämda tal har kallats för världens mest privilegierade. Borde jag tacka majoriteten för att jag får tänka, tala och skriva på mitt modersmål i stället för att ställas mot väggen och skjutas? Även om jag kvackar i den finlandssvenska ankdammen så har jag och andra svenskspråkiga finländare förmånen inte bara att doppa oss i den finskspråkiga sjön utan dessutom att simma i det stora svenska havet i väster. Detta har säkerligen satt sina spår i den finlandssvenska litteraturen. 

 

Kjell Lindblad
Fotograf: Charlotta Boucht Ladda ner fullstor bild