Marianne Peltomaa

Marianne Peltomaa (f. 1951) har läst biologi och biokemi vid Åbo Akademi, som även hör till hennes tidigare arbetsplatser. Hon arbetade också bl.a. som högstadielärare på Åland, innan hon för över trettio år sedan blev förlagsanställd. I dag är hon läromedelschef på Schildts & Söderströms. Peltomaa debuterade som författare 1990 med diktsamlingen Det redan sagda, men övergick redan i följande bok till prosan. En del kritiker har kallat henne social skildrare, andra benämner romanerna som vardagsrealistiska. Romanernas teman och miljöer sträcker sig allt från kvinnofängelset på Tavastehus slott under krigsåren till en adoptivfamiljs tillblivelse och första tid i Cali, Colombia. Från romaner som Trappan, med drag av thriller, var steget inte långt till deckarsviten om den finlandssvenska polisen Vera Gröhn. Till utgivningen hör också några barnböcker, som fick sin impuls i Peltomaas intresse för träning och maratonlöpning.


Vad är kärnan i ditt författarskap?

Berättelsen är kärnan. Den tar oftast formen av en roman, ibland i undergenren krim, mera sällan som kortare texter. Idé, impuls, bild var starten än finns ger den textens form och formen går i dialog med innehållet. Jag valde t.ex. inte genren krim, det var idén som inte kunde ges en annan form. Människorna i berättelsen är kärnan i kärnan och de både föds ur och föder berättelsen, Det samhället de lever i är en lika organisk del av berättelsen, oberoende av genre. Tiden är oftast nu, men det skrivna förpassas genast till det förflutna och därför intresserar jag mig allt mer för det tidlöst igenkännbara i människor och samhällen.

 

Varför är litteratur viktigt?

På ett allmänt plan har det sagts många gånger av läsare, författare, kritiker, forskare ... På ett personligt plan handlar det om samma lugn som infinner sig när jag skriver. Jag är inte lugn hela tiden när jag läser och skriver - jag stretar emot och berörs - utan lugnet innebär att jag får fokusera ett tema, några människor, relationer som koncentrerar och vidgar mina erfarenheter. Som lyfter fram sådant jag inte sett förut eller förstärker det jag känner och vet. Allt annat är bakgrundsbrus, som jag lärt mig skärma av om bara tiden ges.

 

Skiljer sig finlandssvensk litteratur från annan, i så fall hur?

Det beror i hög grad på läsaren. Författare skriver och det skrivna blir någon form av litteratur. Språket och olika igenkänningsfaktorer ger den kulturella prägel som kan kännas främmande för andra, oberoende av var och av vem texten är skriven. Det provinsiella för en är centrum för en annan, osv.

 

Pris

Peltomaas romaner Juni och En riktig familj tilldelades Svenska litteratursällskapets pris 1997 och 2003. Romanen Resan var nominerad för Runebergspriset 1999 och kriminalromanen Inget ljus i tunneln var Finlands kandidat för det nordiska deckarpriset Glasnyckeln 2005. FST5 gjorde en tvådelad minithriller baserad på Inget ljus i tunneln. 

 

Marianne Peltomaa
Fotograf: Cata Portin Ladda ner fullstor bild