Maija Hurme är majmånads illustratör

Maija Hurme är majmånads illustratör

Vi har bjudit in ett gäng härliga illustratörer för att skapa varsin bild till framsidan på vår sajt. Under vårens lopp får ni ta del av deras tolkning av temat böcker, läsning och bra feeling. I maj presenterar vi Maija Hurme, aktuell med boken Rassel prassel promenad – poesi bland barr och blad, med text av Hanna Lundström.

Vad ritar du helst?

Mest tycker jag om att rita allt levande, allt sånt som inte har raka linjer. Människor (helst små, vuxna är svåra), djur, växter, fåglar. Men det är inte motiven i sig som är det viktigaste, utan berättelserna som jag ritar in i bilderna. Att rita är för mig att tänka eller berätta. De flesta bilderna har något litet som händer. Det kan vara blåbär som har mosats i byxbaken i dikten Blåbärsmatematik, eller maskarna som rymmer i Att sitta helt stilla.

Vad är det svåraste att rita?

Cyklar, traktorer, maskiner. Perspektiv. Barnrum med mycket leksaker i oordning.

Vilka är dina förebilder/favoritillustratörer?

Allt Beatrice Alemagna gör är ljuvligt, det är mjukt och fundersamt och överraskande. Jon Klassens enkla men genialiska berättelser roar och Carson Ellis har ett helt magiskt uttryck. Det finns så många. Den finaste boken som kom ut i fjol är nog The Cloth Lullaby av Amy Novesky med bilder av Isabelle Arsenault. Eller Castorpristagaren Vi smular vi härmar en gök av Lina Ekdahl och Emma Hanquist. En riktigt bra bok får mig att nästan krypa ihop i fosterställning och ge upp det egna skapandet omedelbums. Men efter ett tag kommer jag nog över det…

Var hittar du inspirationen?

Jag konsumerar så mycket konst som möjligt. Pinterest och instagram är bra, där kan man få en daily fix. Jag skaffade museikortet, så jag kan se alla utställningar som går i Helsingfors. Jag försöker också titta upp från mobilen så ofta jag kan, och studera människor (som tittar i sina mobiler). Barn på festivaler, barn i staden, dagiset, skolan. Jag spionerar på alla och gör små mentala anteckningar som jag sen glömmer. De kan vara typ ”prickig mössa, stor halsduk”, ”burrig afro med tegelbrunt i topparna” eller ”byxor som är uppdragna nästan ända till armhålorna”. När jag ritar, kan jag leta i det ”arkivet” för att inte alltid rita samma barn om och om igen. Idéer till berättelser kan komma från liknande saker. Något jag läser i en tidning, en notis om något konstigt som har hänt, eller något som jag hör berättas, eller något som händer hemma.

Ditt bästa tips för att få igång kreativiteten

Rita något litet för att värma upp. Lyssna på en podcast och klotta med färg. Prova ett material du inte har använt tidigare. Jag skaffade en bok som har rituppgifter för varje dag i ett helt års tid. Typ ”fem olika tulpaner” eller ”en fransk trädgård”. Uppgifterna kan först kännas lite tråkiga, men om jag inte stressar för mycket över hur det kommer att se ut, utan bara börjar rita, kan det dyka upp något där som jag kan använda senare.

Vilken av dina bilder är du själv allra mest nöjd med?

Nya Rassel prassel promenad är full med favoritbilder! Jag tycker om den med skogsfräken, och den med sommarregnet. Och Ormskogen! Där kom jag på en för mig helt ny teknik för att få fram den riktigt mörka stämningen i en ruggig granskog.

Vad har varit ditt svåraste uppdrag genom tiderna?

När jag ritade bilderna till Fladdermuspojken fick jag rita om och om och om igen flera gånger. Det blev bättre till slut så det var värt det, men när jag äntligen var klar var jag nog väldigt trött på mantlar och månar.