Så här upphör världen: Recensioner

Så här upphör världen: Recensioner

På den här sidan samlar vi pressröster om Så här upphör världen av Philip Teir.

”Den första delen av romanen fungerar bäst. (…) Det är här romanen får djup och karaktär, eftersom Teir har en uppenbar begåvning för att ringa in de små dramer och spänningar som alltid finns i en familj. I beskrivningen av det kollektiva familjemedvetandet är det skäl att lyfta fram Teirs beskrivning av barnen, särskilt pojken Anton. Hans ensamhet och ängslan för att föräldrarna skall gå ifrån varandra beskrivs med en pregnans och närvaro som gör att läsaren helt lever sig in i honom. Det är helt enkelt lysande gjort. (…)

Med Så här upphör världen visar Philip Teir ändå än en gång att han besitter unika egenskaper som romanförfattare. Han vet instinktivt hur en roman skall skruvas ihop och hur man berättar en historia som både är rörande och skapar närvaro. Och det råder inget tvivel om att de flesta läsare kommer att förlåta honom de gånger han gör det lite väl lätt för sig. För trots allt är det en glädje att läsa hans romaner.

Hufvudstadsbladet 23.3.2016, Claus Elholm Andersen. Läs hela recensionen här.

”Philip Teir låter samtiden speglas i sina romaner. (…) Men i Så här upphör världen är det just frågan om vad vår bekvämlighetszon vilar på, som är det centrala. Vilka lögner håller vi fast vid? Vilka värderingar har vi? Det är som om en mörk skugga passerar den naiva idyllen i Mjölkviken. Så här upphör världen är en mycket filmatisk berättelse. Jag föreställer mig den tryckande stämning som kan målas upp i kontrasten mellan mörka granar och solbelyst strand. Vem iakttar vem och vad händer härnäst? (…)

Så här upphör världen handlar om ett oartikulerat missnöje som inte ens den vackraste sommarvik kan få att försvinna. Frågan är vad som får folk att förändra sina liv eller överge äktenskap – banal leda eller en känsla av akut hot mot den livsstil vi har idag? Philip Teirs roman ställer angelägna frågor.”

Svenska Yle 23.3.2016, Anna Dönsberg. Läs hela recensionen här.

”Philip Teirs språk är genomarbetat och medryckande och han har en god förmåga att skriva trovärdiga dialoger. Så här upphör världen är en ytterst läsvärd och tänkvärd roman som placerar sin upphovsman bland de allra mest intressanta samtida svenskspråkiga författarna just nu.”

BTJ-häftet nr 12, 2017, Rickard Lindholm.

”Det intressanta med den här romanen är att Teir så skickligt sticker hål på sina personers självbilder. När jag slår ihop boken efter sista sidan är det inte med en känsla av att ha läst något som skakat mig i grunden, men nog med en känsla av att ha läst någonting som känns sant, något som är verkligt.(…) Det är lite som med klimatförändringen: en dag är det bara för sent. Alltså är Så här upphör världen också en insiktsfull äktenskapsroman om klyschan ”vi bara växte i sär”.”

Kyrkpressen 23.3.2017, Sofia Torvalds. Läs hela recensionen här.

”Philip Teir har jämförts med den amerikanska samtidsskildraren Jonathan Franzen vilket på många sätt är logiskt. Teir är en fantastisk berättare som utan stora åthävor eller märkliga historier fångar sin läsare från första kapitlet. Han ser det stora i det lilla och skildrar vardagslivets glädjeämnen och sorger. (…) Philip Teir är en skicklig samtidsskildrare. Han lyckas alltid sätta fingret på saker som bränner, i stort och smått.”

Österbottens tidning 23.3.2017, Anne-May Wisén.

”Titeln på Philip Teirs nya roman Så här upphör världen är apokalyptisk – och en referens till T.S.Eliot. Hoten kring mänsklighetens strävan efter ständig tillväxt och de föroreningar och klimatförändringar som följer i dess spår är ett centralt tema i roman. (…)

Dialogerna är på kornet, personkaraktäristiken engagerande, greppet om tematiken handfast. Trots de tunga ämnena finns det en lätthet i gestaltningen som får texten att flyta på och dra en med sig. Det är underhållande och inte så jättemörkt alls, samtidigt som berättelsen väcker allvarliga tankar om den modernitet som vi lever i.”

Vasabladet 23.3.2017, Anna Möller-Sibelius.

”Philip Teir har en lugn berättarauktoritet, och talang för att skapa spänning. Detta är ingen thriller, men tillvaron är laddad. ”En rå, stickande lukt” möter i sommarstugan, och lukten oroar läsaren romanen igenom. Kanske inte ett lik precis, men något lurar under trossbottnen, likafullt. Alla döljer sin skamliga hemlighet, och riskerar att bli avslöjade när som helst. Det är svårt att leva.(…)

Philip Teir kan verkligen gestalta, och predikar nästan inte alls. Skickligt blandar han medkänsla och ironi, som när Julia suckar över vuxenhetens vanmakt, över bristen på ideal, att det ”inte finns några regler för hur man ska vara vuxen längre”.”

Dagens Nyheter 30.3.2017, Ulrika Knutson. Läs hela recensionen här.

”Med humor av det bistrare slaget lotsar oss Teir in i den här stormens öga. Humorn finns i de mänskliga reaktionerna, i repliker och pikar, i de skarpa iakttagelserna. Det är spännande på ett pressat sätt, men inte hopknycklat utan mer vikt av de omsorgsfullaste av händer. Det är ambitiöst skrivet, och det finns inga tvära kast när trevligheterna övergår i otrevligheter. Romanen har också ett slut som både är fyndigt och ytterst passande för genren – ett slut som slår till lika iskallt som filmatiseringen av Stephen Kings novell ”The Mist” gjorde för några år sedan.”

howsoftthisprisonis.blogspot.fi 30.3.2017, Björn Kohlström. Läs hela recensionen här.

”Det är en ordinär familj. Philip Teir skildrar den med driven skicklighet och en fängslande mild intensitet. Språket är lysande. I sina bästa stunder påminner Philip Teir om Hjalmar Söderberg. Och när sprickorna i deras samliv börjar bli synliga förmår Teir skildra ett förlopp med en precision som är rentutav – ursäkta klyschan – gastkramande och djupt oroväckande.(…)

På ett plan är Så här upphör världen en svidande vidräkning med den självgoda medelklassen och dess förställningar och hycklande lögner, och inte minst den dyrkan av yta och statussymboler som tycks finnas där i stället för ett autentiskt och äkta liv som, trots allt, de flesta skulle vilja leva. Men Teir gör det med en mildhet, en stillsam förståelse, som är försonande, men som därigenom blir desto mer drabbande.(…)

Jag är djupt imponerad.”

Allehanda 29.3.2017, Crister Enander. Läs hela recensionen här.

Så här upphör världen är en roman för vår tid, om känslan av att allt (ja allt) är på väg att glida oss ur händerna.(…)

Men romanens verkliga nerv ligger som sagt inte i det uttalade utan i det som bara nästan sker, i fasadens tunna sprickor och i den smygande känslan av något förebådande ont, mitt i det alldagliga.

Teir lägger här ett finger mot samtidens puls och avläser det oroliga flimret mellan slagen.”

Svenska Dagbladet 31.3.2017, Marit Furn. Läs hela recensionen här.

”(…) Så här upphör världen är ändå ett kliv mot den stora berättelse som författaren har föresatt sig att skriva. (…) Men det är ändå tydligt att Philip Teir tagit ytterligare ett steg i den riktning han har utstakat. Det som imponerar mest är hans lediga sätt att skifta perspektiv mellan sina olika karaktärer. Och precis som hans tre tidigare böcker är Så här upphör världen svår att lägga ifrån sig.”

Upsala Nya Tidning 2.4.2017, Sebastian Johans. Läs hela recensionen här.

”Mitt i sommaridyllen, men bland alla pågående samtidskriser – från familjelivets till klimatets – placerar Philip Teir sin nya roman ” Så här upphör världen”. Dess nerv ligger i det som bara nästan sker, i en smygande känsla av undergång och allt är på väg att glida oss ur händerna. Författaren lägger fingret på samtidens puls och avläser det oroliga flimret mellan slagen.”

Svenska Dagbladet 2.4.2017, ”Veckans fem bästa”

”Yksi tavallinen kesä meren rannalla Pietarsaaren pitäjässä on saranakohta, joka kaataa monen ydinperheen kulissit Philip Teirin romaanissa. Kun mökkiläiset kerääntyvät ansaittuun kesänviettoon, kukaan heistä tuskin aavistaa, mitä tuleman pitää. Taivas on sees.

Siinä jännite, jonka varaan Teir on rakentanut psykologisesti ladatun romaaninsa. Oman lisänsä tuo se, että kerrontaa määrittää ironinen kytkentä, joka paljastaa vaivihkaa henkilöhahmojen tukahdutetut tunteet, motiivit, pelot, odotukset ja toiveet ennen kuin ne saavat konkreettisen muodon.”

Helsingin sanomat 10.4.2017, Jukka Petäjä. Läs hela recencionen här.