Två poeter, en bok

Två poeter, en bok

Ömhetsmarker heter Ulrika Nielsens och Lina Hagelbäcks gemensamma diktsamling. Här berättar de om arbetet med boken.

Varför skrev ni en bok tillsammans?

Lina: Det är mitt fel!

Ulrika: Hon mer eller mindre tvingade mig!

Nej, men vi tyckte att det skulle vara så oerhört spännande att skriva tvåsamt. Och för oss visade det sig fungera väldigt bra. Det finns olika skäl till att det gjorde det.

Hur har ni arbetat med boken?

De tre avdelningarna i boken har vuxit fram på olika sätt. Ibland har vi skickat texter till varandra, som vi sedan har ruvat på. Vi har träffats mycket och ändrat i texterna och diskuterat förändringar, sammansmältningarna, som har utvecklats under arbetets gång. Alla texter har gått igenom oss båda, det går inte att säga, det här har Ulrika skrivit, det här har Lina skrivit. Det är en enda text men med två ursprung.

Vad är det bästa och det svåraste med att vara två som skriver?

Det bästa är kärleken och generositeten. Att vara två som arbetar intensivt med ett material, att vara två i skrivandets ensamhet. Det gör något med ens skrivande, och hur man tänker på det. Att inte kunna säga var mitt språk tar slut och ditt tar vid. Från att ha varit språkligt särskilda så har vi här skrivit fram ett tredje språk som är vårt. Vi har också hittat en gemensam tematik. Vi har kommit fram till att den gåtfulla samhörighet vi känner, i såväl liv som skrivande, och det faktum att vi har liknande litterära preferenser, har att göra med gemensamma erfarenheter. Kanske har vi varit med om samma skeppsbrott. Det finns också ett slags svart humor, ett visst sätt att uthärda, som vi delar. Vi har aldrig förnekat varandra. Det finns en stor respekt, ett förtroende för den andras skrivande. Det har nog varit förutsättningen.