Martina Moliis-Mellberg
7
Prosalyrisk svit
Det är bara havet som är fritt. Kanske.
I sin hyllade debut A skrev Martina Moliis-Mellberg om att vara på fel sida av sig själv och om viljan att hitta rätt. I 7 handlar det istället om att fly. Om att försöka komma undan sig själv och sätta sitt hopp till en plats: havet. Till platser i havet. Till undervattensryggar, isolerade öar, Djupet.
Går det att börja om? Går det att lämna sig själv? Vetenskapsmannen Lomonosov brottas med sin ensamhet. Karnevalkungen Witte brottas med sitt förflutna. Någon på en ö brottas med sin galenskap. Andromeda och Aiolos brottas med begäret och det som finns inom.
7 är en hyllning till havet i sina olika skepnader: Atlanten, Östersjön, Stilla havet, Adriatiska havet, Norra Ishavet För det är bara havet som är fritt. Kanske.
Jag hade tagit Ishavets största hemlighet och lämnat den ifrån mig. Varför hade jag gjort det? Mina handlingar var för mig plötsligt ofattbara. Jag var uppfylld av ånger och saknad. Kände hur kotorna vred sig där nere, utan vare sig kranium eller svans, kände det i hela kroppen.
Recensioner
Jag tittar in för att berätta om en bok som tog mig med storm. Tog mig som de brusande vågorna tar klipporna vid kusten. Tog mig som bara havet kan. Den helt nyligen utkomna poesiboken 7 av Martina Moliis-Mellberg. /---/ 7 drar skarpare konturer kring Martinas litterära universum, som har en egen kärna, en egen grundton. En plats som jag starkt rekommenderar att du besöker.
Blogg, Söstra mi
Moliis-Mellberg använder ett språk som får läsaren att bli tagen av havets alla dimensioner. Det är ett tydligt språk som berör och lämnar en i ett tillstånd som bara kan beskrivas som att man just tagit ett dopp i en storm.
Blogg, LoveStory
Det är lätt att närma sig Moliis-Mellbergs texter. Den berättande rösten, texten som liksom bara flödar över sidorna och drar dig med sig. Plötsliga, hisnande ögonblick av djup, katastrof, smärta. Och i allt, i varje rad och varje ord, Moliis-Mellbergs starka närvaro och lust att berätta.
Heidi Jylhä, Österbottens Tidning
I Martina Moliis-Mellbergs nya bok möter vi psyken i gungning, utan land i sikte. I havsdjupen hotar man att gå förlorad och under, men i det finns också lockelsen att förlora sig, gå upp i något större. /---/ Som i A lånar Moliis-Mellberg verkliga personers och platsers namn till fria fantasier. Vetenskapsmannen Lomonosov är exempelvis här inte det ryska universalgeniet vi känner från 1700-talet, utan en sovjetisk forskare som gör sig omöjlig efter upptäckten av den undervattenskedja som senare fick namnet Lomonosovryggen. Med små medel träder han så tydligt fram, sorglig och skrämmande, skyddande sin sårade självbild på kollisionskurs med verkligheten. Men så är Moliis-Mellberg också fena på sådana gestalter: upptäckare, vetenskapsmän och entreprenörer vars ambitioner är dömda att misslyckas men som barrikaderar sig bakom sina omöjliga visioner.
Anna-Lina Brunell, Hufvudstadsbladet
Underströmmar av tragik. Berättelserna är strukturellt sammanhållna med en övergripande tematik som ensamhet och längtan, där flykten till havet görs för att undkomma jaget.
Camilla Lindberg, Kyrkpressen
Här är texterna något mer sublima, många av råheterna har skalats bort, men också de direkt överrumplande metaforerna. Texterna i 7 är kort sagt finkänsligt utmejslade och ytterst läsvärda.
Peter Nyberg, Ny Tid