Allting är amerikanskt

I ett stort hus, omöjligt att finna, lever flickan och hennes mamma. Huset är inte bara hus, flickan kanske inte bara flicka.
Huset är amerikanskt, liksom flickans raka, vita tänder. (Mammans tänder är sneda och vassa.)
Här förekommer fåglar. De är bara fåglar. Här finns en granhäck. Den är ett skydd och ett hot.
 
Där Sanna Tahvanainen i sin förra diktbok Muskedunder omfamnade hela världen, skildrar hon nu ett klart avgränsat revir. Men hon rör sig fortfarande kring sin bekanta tematik: barnet, modern, hotet.
 
Sanna Tahvanainen äger en unik förmåga att ladda det tillsynes vardagliga med ett mytologiskt skimmer.
 
I Allting är amerikanskt skriver hon fram en lyrisk thriller om gränser, rädslor och integritet en gotisk Anne på Grönkulla.
 
Pressröster om Sanna Tahvanainen:
 
Elegant och dramatiskt
Petter Lindberg, Svenska Yle
 
Mörkt, farligt och vackert. På gränsen. Intill bråddjupet. Med fingret på avtryckaren. Så ser det ofta ut i Sanna Tahvanainens ordvärld.
Åsa Stenwall-Albjerg, Nya Åland