Jörn Donner
Anteckningar om Mannerheim
"Att följa Mannerheim är att jaga en skugga eller ett fotografi som långsamt förlorar sina färger", inleder Jörn Donner sin bok om en av Finlands mesta "kändisar", den gåtfulle fältmarskalken som ledde landet under tre krig.
Mannerheims gloria bleknar inte, även om han strängt taget förlorade två av sina tre krig som fältherre och även om rätt få bland de yngre generationerna idag vet så mycket mer än att Mannerheim rider på en häst vid ingången till Kiasma, museet för nutidskonst i Helsingfors.
Donner lotsar läsaren genom viktiga nationella och internationella händelser, men han gör något ännu mer betydande. Han ställer ett antal frågor som ingen av de andra, otaliga Mannerheimtolkarna gjort. Till exempel: Var han sympatisk?
Donner närmar sig inte Mannerheim räddhågset utan med en nyfiken och ofta igenkännande blick. Det är livserfarenheten som är ögonen.
Mannerheims kvinnor, hans högborgerliga bakgrund, hans välskötta yttre, hans trötthet, hans disciplin ... Donner är en observatör som i myllret av detaljer kan plocka ut det intressanta, det fängslande. Hans lakoniska stil är uppfriskande mannerheimsk.
Recensioner
... är boken full av uppslagsrika randanmärkningar om marskalkens och författarens egen släkt, resor och unga kärleksliv samt om Finlands språkfrågor, 1900-tal och speciella plats i ett utsatt hörn av Europa.
Han muttrar som han brukar, Donner, och inte sällan blir det mer om honom själv än om Mannerheim men det är oavbrutet tänkvärt och underhållande.
Lars Linder, Dagens Nyheter
... det kommer några få böcker per år som jag får lust att läsa på nytt för att jag tror att jag kan hitta nya lager i dem. Jörn Donners Mannerheim är en sådan bok, en mångfald av personliga reflektioner, skickligt och skenbart lätt, men kunnigt hopknutna med resonemang kring politiska lägen eller företeelser under olika tider, allt presenterat på det för Donner typiska litet torra och provocerande sätt som ger läsningen en extra krydda
Ingeborg Gayer, Borgåbladet
Frågan är om inte boken på 160 sidor som vanligt är den ultimata formen
Här finns inga bilder, för all del, men det gör å andra sidan ärendet tydligare; det handlar om Donner personliga vision av Mannerheim, en lättillgänglig, närapå kåserande framställning för en bred publik
Det ska genast sägas att det är det ringa omfånget och greppet - Donners sprezzatura, en sorts nonchalans som döljer mödan - som är bokens styrka
Men också det att föremålet behandlas med respekt
Fredrik Hertzberg, Hbl
Boken Anteckningar om Mannerheim är inte särskilt diger till det yttre, 159 sidor. Men till sitt innehåll är den desto rikare, Jörn Donner har hittat ett grepp och en ton som ger ett nytt perspektiv på denna välbiograferade ikon i Finlands historia. Ungefär som Kiasma, vars andra våning gör det möjligt att se ryttaren på Aimo Tukiainens staty i ögonen och inte som en gestalt upphöjd över gatans vimmel
... boken om Mannerheim känns både närvarande och aktuell, trots att bokens huvudperson har varit död i sextio år
Jörn Donners knappa och exakta stil gör att bokens täta innehåll träder fram med full kraft.
John-Erik Jansén, Västra Nyland
... han tillför ämnet intressant information, värdefulla synvinklar och tänkvärda reflektioner. Att han gör det med sin egen personliga stil bidrar till att skapa en fängslande läsning.
Dennis Rundt, Syd-Österbotten
Stilen är skarp, intellektuell och tankeväckande. Reflektionerna avslöjar författarens vida kunskaper. ...
Rekommenderas för alla som tycker om Jörn Donner, om intellektuella småskrifter och skarpa historiska reflektioner ...
Marko Sjöblom, Österbottens Tidning
Det är en bok som uppmanar till eget tänkande, inte till att läsa förment heltäckande skildringar.
Att boken dessutom är underhållande gör den inte sämre.
Benita Mattsson-Eklund, Tidningen Åland
Visst är Donner fenomenal.
Ingalill Österberg, Österbottens Tidning