Karin Erlandsson
Det blå garnet
En bok om att sticka
Varför är stickning så fängslande?
I tonåren bestämde sig Karin Erlandsson för att förverkliga en dröm och sticka en tröja. Hemma fanns en massa restgarn och av det stickade hon en vacker randig tröja utan hjälp av vare sig mönster eller modell. Tröjan beundrades och den användes länge, känslan av tillfredsställelse och glädje var stor. Ett djupt och livslångt kärleksförhållande hade inletts. Under årens lopp har Karin stickat oräkneliga tröjor, mössor, sockor och vantar till sina kära och till sig själv.
De flesta som stickar ingår i en lång, ofta osynlig, tradition av stickande kvinnor. Medan vi sitter med vårt handarbete kan tankarna löpa fritt och för Karin Erlandsson är stickandet också ett komplement och en motpol till skrivandet.
I sin insiktsfulla och infallsrika bok lyfter Karin Erlandsson fram stickandets historia och begrundar vad stickande och handarbete betyder för oss.
Recensioner
Överlag blir jag väldigt sticknödig då jag läser boken, den skulle säkert vara utmärkt som ljudbok att sticka till. Jag kan inte nog understryka vilken stor stickabstinens läsningen orsakade, stundvis fick det mig att fundera på om mitt förhållande till stickning är helt friskt när läsningen om stickning nästan är svår för att det kliar så mycket i fingrarna efter stickor att hålla i i stället för sidor.
Nina Nyman, Hufvudstadsbladet
Med sina 185 bildlösa sidor är Det blå garnet en stor liten bok. Även en handarbetsdilletant som jag själv, som inte hållit i ett par strumpstickor sedan syslöjden, smittas ofrånkomligen av Karin Erlandssons glödande stickningsentusiasm.
Petter Lobråten, Ålandstidningen
I någon mån är Det blå garnet kanske en lovsång till stickerskorna och stickandet, som Erlandsson verkligen tror på. Men boken blir ändå aldrig högtravande. Erlandsson lyckas förvalta garnets potential utan att förlora dess vardagliga, slitstarka konkretion ur sikte.
Freja Rudels, Åbo Underrättelser
Likväl är Det blå garnet sannerligen en bok för alla, för visst har nästan alla av oss en relation till stickning, oavsett om vi själva ägnar oss åt hantverket eller bara njuter frukterna av andras mödor. Efter att ha last Erlandssons bok ar det uppenbart vilken central plats stickningen intar i mänsklighetens historia - det rör sig verkligen om ett världsarv - och man kan inte undgå att se spår av stickningen överallt. Det ar en bok som angår alla som någon gång satt på sig ett par hemstickade sockor eller en kofta. Den lyckas lyfta fram ett oundgängligt hantverk som funnits i snart sagt alla mänskliga kulturer och samtidigt väcka den enskilda läsarens minnen och bilder.
Petra Johansson Pirholt, Nya Åland
Erlandssson har en fantastisk förmåga att bygga oväntade åsnebryggor. Kapitlet om får och ullfiber tar läsaren från skillnaden mellan kamgarn och kardgarn till att ull skyddar såriga bröstvårtor vid amning. För att i nästa stycke berätta att den sydligaste glaciären i Sverige, Helagsglaciären, täcks under sommaren av en ullduk för att bromsa avsmältningen. Se där, den kopplingen såg jag inte komma.
Heidi Eriksson, Vasabladet
Att läsa Karin Erlandssons nya bok Det blå garnet. En bok om att sticka är som att sitta och småprata med en stickande god vän. Man nickar instämmande och håller med om så gott som allting.
Britt-Inger Roos Näslund, BTJ
