Minna Lindeberg (text) och Linda Bondestam (bild)
I en grop i Kalahari
"Det här är min mamma.
Vi behöver en grop i öknen medan farligheterna tassar förbi utanför.
Men en dag ligger det främmande djur i vår grop:
Vi är Honungsgrävlingar; Mellivora Capensis. Jag heter Burah och det här är min
morsa. Vi äter ödlor, spindlar och tio meter långa ormar, vill ni smaka?"
Vilda honungsgrävlingar, ökenrävar och grisslingar befolkar Minna Lindebergs och Linda Bondestams fräcka och otämjda bilderbok. Här finns milda och vilda morsor som inte kan bete sig, lekar som ökenboll och trassel, ett rymdskepp som heter Nordon och sprakande aggressivitet som övergår i vänskap. Kanske det rentav är morsorna som lär sig mest folkvett.
Linda Bondestams bilder är fyllda av färg, anarkistisk humor och lustiga kryp. Minna Lindeberg beskriver i rappt talspråk, med vild fantasi och poetisk konkretion en situation som är ytterst bekant både för barn och föräldrar: hur överleva på sandlådskanten bland fräcka typer som leker på ett helt annat sätt än man är van med. Hur korkad får man vara och vem tror du att du är?!
Recensioner
Det här är en barnbok som på ett avväpnande och underfundigt sätt lyfter fram de mest elementära betingelserna, de primitiva känsloyttringarna i relationer mellan människor, ung som gammal. Men författarrösten är avväpnande fri från pekpinnar och moraliserande övertramp. Den blir heller inte övertydlig. Samspelet mellan textens mer återhållsamma grepp kompletteras den här gången ypperligt av Linda Bondestams uttrycksfulla och småhumoristiska gestalter, vars detaljerade minspel avslöjar hela den känsloarsenal som ibland bara antyds i texterna.
Camilla Lindberg, Västra Nyland
I en grop i Kalahari är en djärv och poetisk berättelse om våld, hämnd och förlåtelse. Minna Lindebergs text litar på barnets förmåga att förstå och ger någonting nytt vid varje genomläsning. Linda Bondestams bilder är fulla av kraft och liv. Mitt bland de det färgstarka och stiliserade lever djur och växter som ser helt riktiga ut. Det här är ingen gullig godnattsaga, utan ett äventyr med tänder och klor. Ändå ser de små djuren det vackra omkring sig och tar hand om varandra. I
ris Backlund, Östra Nyland
Bondestams bildspråk stöder på bästa tänkbara sätt det serietidningsaktiga i texten och spelar på samma svåra register, från smaskig grovhet till livsklok poesi. Hennes färgskala är karakteristiskt skön och djurens kroppsspråk och blickar uppvisar samma smått karikerande psykologiska träffsäkerhet som Lindebergs text.
Nora Hämäläinen, Ny Tid