Axel Åhman

Klein

Den här komber do att behöv, sa pappa och räckte över en silverfärgad verktygsback.
Hans ögon sa inget om hur väl han trodde att jag skulle använda den, eller till vad. Men värmen i blicken sa att han litade på att jag skulle lista ut det när jag var tvungen.

Det är svårt att växa upp. Ofta är det också smärtsamt, som då man vill vara sin pappa till lags och får en verktygsback på foten. Eller då den första ölen ska pressas ner, hur illa den än smakar.

Miljöerna hittas ofta på den österbottniska landsbygden, där såväl byoriginal som kommunalpampar får komma till tals.

I Axel Åhmans noveller blir vardagliga ögonblick betydelsebärande och de sociala koderna blottlagda. Och de handlar ofta om hurudan en riktig karl ska vara och inte vara. Det gäller att bete sig rätt var man än befinner sig, om det så är i simhallens bastu, på bensinstationen eller i skidspåret. Det värsta tänkbara är att vara klein, ett ord som för alltid placerar en hos de svaga, klena och opålitliga.

Klein är Åhmans debut.
 

Recensioner

Boken jag har läst under karantänen är Axel Åhmans debutbok Klein, som kommit ut i vår. Boken är en novellsamling där alla noveller på något sätt behandlar mansnormer, makt och toxisk maskulinitet. Trots att novellerna beskriver enkla vardagssituationer som att gå i bastun, att gå hem till en vän efter skolan eller att få besök av släktingar lyckas Åhman plocka upp detaljer som fängslar en och stundvis får en att skratta högt eller utropa triumferande. /. . . / Boken känns personlig och miljöerna beskrivs med stor kärlek, men den är ändå väldigt politisk i den genomgående kritiken av en sådan maskulinitet som förtrycker de som är svagare. Novellformatet fungerar särskilt bra för att läsa i kortare stunder mellan distansjobb för att minska skärmtid.
Rebecka Åkers, Arbetarbladet

I Klein får kyrkan och församlingen bilda ramar för övergångsriter. Bland de händelser som avhandlas finns en konfirmation, men även en begravning där prästens motvilja mot smörgåstårta sätter en dramatisk prägel på minnesstunden. Novellen slutar öppet och avslöjar inget om vad som händer efteråt.
Erika Rönngård, Kyrkpressen

En bra novellsamling eller bok med kåserier är som en chipspåse. Man tar ett chips, man tar ett till - och plötsligt kan man inte hejda sig, och den oförnuftige har plötsligt satt i sig hela påsen. Noveller ska, för maximerad njutning och förståelse, också intas med sans och inte slukas i ett svep. Det är svårt att sansa sig då man läser Axel Åhmans färska samling Klein.
Henrik Othman, Österbottens Tidning

Åhman skriver med fint flyt och omsorgen för detaljerna imponerar. Det finns en enkel, talande och ofta vacker självklarhet i betraktelserna av den österbottniska tillvaron.
Patrik Back, Vasabladet
 

Åhman närmar sig den österbottniska manligheten med värme och kommer med många fina iakttagelser. Klein är i det stora hela ett träffande porträtt av den österbottniske mannen och en bys strukturer. Det finns mycket att känna igen sig och sin omgivning i, och också den som inte vuxit upp i en by har behållning av boken.
Christa Lundström, Hufvudstadsbladet

Klein är en imponerande debut - inte minst eftersom Axel Åhman har en fin förmåga att balansera mellan det tragiska och det komiska, mellan det dråpliga och det olustiga.
Åhman är också en hejare på att komponera snygga och välsittande liknelser, som när den utflyttade österbottningen kommer till hembyn på semester och har svårt att hitta rätt ton i barndomens språk.
Marit Lindqvist, Svenska Yle

Axel Åhman skriver omsorgsfullt, okonstlat, effektivt och lågmält komiskt. Elva briljanta bagateller ger han, med repliker på dialekt i en österbottnisk miljö.
Marcus Grahn, Värmlands Folkblad

Jag är verkligt glad över att ha fått ta del av novellerna i "Klein", för den både väcker minnen och öppnar ögonen för de absurditeter i vardagen som omger oss och jag ser med spänning fram emot Åhmans fortsatta besök i skrivarverkstaden.
Benita Mattsson-Eklund, Ålandstidningen

Inledningsstycket i öppningsnovellen "Stora vägen" i Axel Åhmans skönlitterära debut "Klein" är bland de roligaste inledningsrader jag läst på på mycket länge - värdiga en komiker av rang.
Tomi Riitamaa, Nya Åland
 

Åhman beskriver pricksäkert och finstämt hur det känns att inte höra till, eller att stämplas som gruppens annorlunda fågel. Han rotar i djupa och långa spår efter skoltida oförrätter, han prickar sin första älg med skjutglada Dirty Harju på passet intill och han gräver djupt i verktygslådan för att hitta måttet på en äkta karlakarl. 
Petra Lind, Östnyland

Innehållet är roligt, samtidigt som den sätter fingret på österbottnisk mentalitet och manlighet. Viktiga, relevanta frågor.
Mindy Svenlin, i en intervju för Svenska Yle

Åhman har en otrolig förmåga att skapa familjaritet i berättelserna. Han lyckas sätta träffsäkra ord på universala känslor som ensamhet, skam, längtan och nervositet och på några få sidor bygga upp en miljö som känns levande och bekant, även om man aldrig besökt en österbottnisk bensinmack eller herrbastun i en simhall. Åhman skriver vackert, berörande och roligt och lyckas belysa känslor det ibland kan vara svårt att sätta ord på. / . . . / Åhman har också en imponerande förmåga att förmedla empati för sina karaktärer. Alla är långt ifrån genomsympatiska män, men ändå lyckas Åhman plocka fram det mänskliga i dem. Trots att de flesta av novellerna lutar mot det tragiska, eller åtminstone vemodiga hållet, lyckas Åhman väva in en hel del humor i sin text och balanserar tonerna med precision.
Michaela von Hellens, Västra Nyland

Den novell som jag tänker mest på efteråt är Bastutronen. Med just den där sorglösa välformulerade komiken skildrar han hur en sån där spinkig ung man råkar sätta sig på fel plats i den kommunala badhusbastun.
Per Felzin, sverigesradio.se

Dialogen framförs oftast på Vörådialekt, vilket tillsammans med en distinkt atmosfär av självupplevt stoff tydligen har Åhman även i verkligheten ridit på en ko gör hans noveller till lustfyllt genuina stycken. 
Andreas Holmström, Ny tid

Klein

26.00 €

Köp