Mikael Enckell
Öppna meningar
Essäer I den nya essäsamlingen rör sig Enckell med vännen Risto Frieds verk Freud on the Acropolis som guide i skärningspunkterna mellan olika ideologier, mellan judendom och kristendom, öst och väst. Han diskuterar individers och gruppers förhållningssätt till inre konflikter, och de olika uttryck mötet med konflikter kan ta sig.
I ett försök att ringa in ursprunget till de frågor som sysselsatt honom hela hans skrivarliv, vänder sig Enckell i den sista texten till sin farmor Vesta. Han frågar hur det kom sig att en åtminstone på ytan konventionell kvinna uppfostrade hela tre konstnärligt orienterade och idealistiska söner. Han pejlar farmoderns av historiska skäl motiverade avståndstagande hållning till de judiska rötterna, men minns högläsningsstunderna då farmoderns förkärlek för författarskap som Marcus Ehrenpreis, Abu Kandel och Jascha Golowanjuk kom till uttryck.
Enckell ställer grundläggande frågor om hur våra liv utformas. Han är skarpsynt, analytisk och belönande att läsa.
Recensioner
Ett viktigt stråk i hans författarskap har varit behovet att återskapa relationen till föräldrarna som lämnade honom i barndomen, och här löper hans och Freuds erfarenhet av svek samman och ger texten dess nerv.
Michel Ekman, Hufvudstadsbladet
Öppna meningar innehåller alla de element vi vanligtvis stöter på i författarens essäer: Filmkonsten, som här representeras av en essä om Polanski, Freud och judendomen, några historiska tillbakablickar över ett långt liv som yrkesverksam psykoanalytiker. Minnesbilder från krigstjänstgöring på den militärpsykiatriska enheten i Pitkäniemi flyter ihop och smälter samman med den ständige följeslagaren Marcel Prousts litterära landskap, allt nedsänkt i en obestämd saknad efter de ögonblick som bara tycks försvinna, allt medan Tiden går.
Alexander Öhman, Ny Tid