Christer Kihlman
1930-2021

Christer Kihlman <br>1930-2021

Fredrik Lång skriver i sin personliga och inkännande minnesskrift i Hufvudstadsbladet:

Kihlman är som allra bäst när han är självrannsakande, personlig, observant och en smula vresig, men obetingat sann mot sig själv. De argentinska böckerna har en fräschhet och omedelbarhet som de episkt konstruerade saknar och Människan som skalv är en intensiv självuppgörelse med tabun och tillkortakommanden årtionden före bekännelselitteraturen blev mainstream:

”Med denna bok har jag av egen fri vilja brutit privatlivets helgd, jag har frivilligt öppnat mitt jags dörrar för några av dess »skamliga» hemligheter. Om jag därmed har lyckats minska den irrationella, den onödiga rädslan, för någon enskild människa och därigenom också den onödiga rädslans och ångestens hela oerhörda summa i världen, har boken uppnått ett av sina syften, fullgjort en av de avsikter jag haft med den.”

Författarfoto: Magnus Weckström