”Det är i skuggorna som de bästa berättelserna lurar”

”Det är i skuggorna som de bästa berättelserna lurar”

Romanen Nära till natten målar upp ett annat Hangö än den klassiska sommarstaden.

Karin Collins tredje spänningsroman utspelar sig på 1980-talet, också i Hangö som de tidigare böckerna Flickan på udden och Under isen.
Dem skrev Collins långt borta från Hangö, men Nära till natten skrev hon i sin nygamla hemstad efter nästan 20 år i England. Collins misstänkte att det skulle bli svårare att skriva om staden.
– Så mycket av mina böcker baserar sig på minnen från min barndom och jag befarade att de minnena skulle bli urvattnade och suddiga, ersatta av dagens Hangö och de förändringar som skett.
Farhågorna var ändå obefogade, delvis kanske för att Märsaskogen, som boken huvudsakligen utspelar sig i, är relativt oförändrad.
– Det var istället en rikedom att få vandra under samma tallar igen, och sitta och titta ut över samma vik med anteckningsboken i handen. Minnena försvann inte utan blev mer levande.

Tystnaden fascinerar

För många är Hangö starkt förknippat med sommar och semester, båtar och restauranger, sol och skratt, medan Collins beskriver ett annat Hangö.
– Hangö är som mest fascinerande när här är tystare, lugnare och lite mörkare. Det är i skuggorna som de bästa berättelserna lurar.
Collins tror att alla som vuxit upp i en småstad känner igen sig i hennes böcker.
– Människor som bor nära varandra och håller ögonen på varandra skapar en viss sorts miljö, en speciell atmosfär.

Fula fördomar

Nära till natten berör en del svåra ämnen, som var tabu åtminstone på 1980-talet. Collins säger att generationen innan henne ofta hade starka och fula fördomar, men att hon och hennes kompisar ville förstå mer.
– Ändå kunde det kännas fnissigt och pinsamt att diskutera frågor som ännu var så nya. Det var skammen och det obehaget jag ville peka på i den här boken.

Bygdens författare

Karin Collins återvände alltså till sina hemknutar våren 2020. Där togs hon emot väl.
– Det är en sann glädje att höra av Hangöbor som läst mina böcker och känt igen sina egna minnen och sina egna favoritplatser. Det gör mig oerhört lycklig om ortsborna tycker att jag har fått känslan och stämningen rätt.
Enligt författaren behöver hennes böcker inte placeras i en speciell genrer, utan de uppskattas av olika sorters läsare.
– Det är småkusliga, nostalgiska berättelser om människor som lever i Hangö. Men det är för långt för att rymmas på en skylt i bokhandeln.