Fina recensioner för falk

Martina Moliis-Mellberga tredje diktsamling falk får ett fint mottagande:

En förtätad och hisnande resa
Julia Tidigs, Hufvudstadsbladet

falk är en liten volym med stor smärta som handlar om att befinna sig bortom all ära och redlighet vid ”en otillgänglighetspol / ett undervattensmassiv / tillstånd som inte kan omfamnas”, om att tvinga sig själv att överleva när allt kollapsar.
Martina Moliis-Mellberg skriver hudlöst om sårbarhet och sorg, om att tvingas ta farväl och att förvalta minnen – om att bli mindre människa och mer falk …

Marit Lindqvist, Svenska Yle

En storslagen skapelseberättelse
Det förtätade språket passar Moliis-Mellberg väl. Raderna i ”falk” vibrerar av närvaro. Med få ord lyckas författaren skapa träffande metaforer och måla upp starka bilder. Skarpt och exakt som falkblicken.

Frida Öst, Österbottens Tidning

Fjäderlätt rör sig Moliis-Mellberg från kollaps mot acceptans, tröst och försiktig hoppfullhet. För riktningen står falken: mytomspunnen, snabbast i världen, oöverträffad som jägare, förmögen att se i ultrarapid, gudarnas förklädnad. Falken är suverän, även i Moliis-Mellbergs tolkning. Tidvattnet rättar sig efter den. Vinden finner riktning i dess fjäderskrud. Falkens ryttlande trotsar tyngdlagen. Dess väsen sätter all världens begränsningar ur spel.
Freja Rudels, Åbo Underrättelser

 

Såhär berättar Martina själv om boken:

– falk handlar mycket om sorg och förlust, om att försöka släppa taget, bryta sig loss.
Falkens vingslag och väsen är mycket närvarande i lyriken. Att valet föll just på den här rovfågeln var inget medvetet.
– Den bara kom till mig, det går inte att förklara. När den väl var där gick den inte att bortse från.
Också havet är starkt närvarande i Moliis-Mellbergs poesi. Stora hav och vilda fåglar representerar ofta frihet, men i hennes texter står de som symbol för annat.
– I min poesi tror jag att havet oftare symboliserar det ouppnåeliga, drömmen som är för stor, som ofta leder till misslyckanden.
– Havet är en fantastisk omöjlighet. Det är nog så med falken också. Att en kan beundra den på avstånd men att dess väsen förblir outgrundligt.