Marcus Prest
Marcus Prest (f. 1979) är journalist och har studerat filosofi vid Åbo Akademi. Hans debutbok Pop utkom hösten 2011.
"Mitt skrivande känns mera som jag föreställer att det kunde vara att skapa musik än hur jag föreställt mig att det är att skriva systematiskt – om skriva systematiskt betyder klara strukturer, klara idéer, en klart utmejslad plan för romanens handling. När jag började skriva Android hade jag ingenting av det. Eftersom Android är min andra roman har jag svårt att säga något mera övergripande om skrivande. Jag skriver dagligen i mitt yrke – men det är journalistik och kraven för journalistik är annorlunda. Det finns överlappande aspekter.
När jag började skriva Android hade jagidéer till några scener, några bilder i huvudet, några tankar på händelser som jag vill skriva, men mest har jag ett sinnestillstånd, en stämning. Det är stämningen som driver texten.
När jag skriver prövar jag saker, försöker hålla kvar den rätta känslan. Sedan börjar handling och olika personers bakgrund och motivationer visa sig. Mitt sätt att skriva kräver upprepade omskrivningar. Android, som jag umgåtts med sedan 2011 har haft många olika skepnader.
Även om texten jag skriver inte är systematiskt upplagd skriver jag systematiskt mycket. Jag skriver främst om nätterna. En del av det jag skriver går att använda.
Det jag menar med känslan av skapa musik är att det känns som om jag ibland får tag i en melodi. I melodin finns ett landskap och i landskapet finns vissa färger och vissa stämningar. I en viss melodi kan mina romanpersoner prata om vissa saker, säga vissa saker på vissa sätt och göra vissa saker – medan andra saker inte låter sig sägas eller göras.
När jag skrev Android lyssnade jag konstant på musik. Det gjorde jag i och för sig när jag skrev POP också. I arbetet med Android lyssnade jag mycket på Aphex Twin, Biosphere, Blue Nile, Brian Eno, Ministry, Mogwai, Pet Shop Boys (80-talet), Stellardrone, Vangelis – och The Trashmen – The Bird is the Word på repeat. Jag valde musik för att försätta mig i ett visst tillstånd. Tillståndet i Android är cyberpunk / neonoir / post-cold-war-punk. Jag balanserar på gränsen mellan grotesk kiosklitteratur, pulp och pretentiös existentialism – jag är inte särskilt plågad över möjligheten att ha trillat i det ena eller andra diket. Jag tror att den typ av litteratur som Android är ska våga ha ett hjul i diket med jämna mellanrum."
