Nadja Andersson
Mitt namn är Nadja. Jag är hemma från Helsingfors och är frilansillustratör och konstnär.
Mina bilder är ofta fulla av färg och känslor, och jag blandar gärna teckning med måleri och collage.
Jag kommer egentligen dåligt överens med datorer, och därför gör jag så mycket jag kan för hand. Jag tecknar, klipper, klistrar, tejpar, färglägger och tecknar lite mer. Sedan skannar jag in och gör digitala korrigeringar på datorn.
Jag studerade bildkonst i Canterbury i England. Studierna i sig uppmuntrade inte illustration som konstform! Tvärtom sågs narrativt tecknande som underställt konceptkonsten och "True Fine Art". Men trots att jag ofta fick debattera mina projekt med mina lärare så är jag tacksam över konststudierna som gett mig mod till att experimentera, misslyckas, och pröva nya tekniker. Mitt arbetsrum ser ofta ut som ett bombnedslag av pappersbitar, tygslamsor, pennor, bläckfläckar, stearinstumpar mm…
Jag ser mig som både illustratör och konstnär. Konstnärsskapet är en viktig del av min identitet och jag har haft äran att få ställa ut mina bilder både hemma och i utlandet. Jag verkar som projektkonstnär för det internationella vetenskapliga klimatprojektet Climefish.
Det var ändå under studietiden som jag fick smak för illustration. 2011 vann jag en teckningstävling som jag hittat via facebook, och fick i och med det jobb som illustratör för boken Senja Opettaa Sinulle Ruotsia. Jag insåg då den otroliga frihet modern teknik har gett oss. Kontakten med min arbetsgivare skedde över nätet, och jag arbetade fram bokens bilder dels i England vid sidan av mina studier, dels i Norge vid sidan av mitt sommarjobb som städerska. Sedan dess har jag fortsatt att illustrera för finländska bokprojekt på distans. Från Glasgow, Tromsø, och nu från Volos. Helsingfors har förutom min barndomsstad nu också blivit min arbetsstad som jag besöker regelbundet – i arbetssammanhang, och för att träffa nära och kära.
Jag har precis skrivit och illustrerat min första egna bok! I höst kommer barnboken Hönans Kalas som handlar om ämnen jag anser aktuella i det finländska samhället – stress, prestationsångest, men framför allt vänskap. Jag hoppas att jag i framtiden kommer att få möjlighet att jobba med fler egna berättelser, och jag vill absolut jobba mer med barnkultur!
Vad är kärnan i ditt författarskap?
Jag har svårt för att använda titeln författarskap om mitt skapande eftersom jag jobbar betydligt mer med bild än text. Kärnan i mitt konstnärsskap är berättelser. Berättarrösten ger upphov till bild och (ibland) till text. Kärnan är en oemotståndligt vacker och delikat inspirationsnöt värd att krafsas fram igenom lager av självkritik, tvivel, misslyckanden och frustration.
Varför är litteratur viktigt?
Litteratur är viktigt eftersom det är skriven kultur. Kultur håller oss levande och ger oss hopp, och det skrivna ordet har längre hållbarhet än det talade, odokumenterade ordet.
Skiljer sig finlandssvensk litteratur från annan, i så fall hur?
Litteratur är väl en reflektion av oss människor. Om vi väljer att ringa in finlandssvensk litteratur och separera den från "annan litteratur" så skiljer den sig. Men vi kan också dra andra gränser: finländsk litteratur, nordisk litteratur, minoritetslitteratur, i-lands litteratur, europeisk litteratur mm. Jag tror ändå att det finns mer likheter än skiljaktigheter mellan oss människor och våra reflektioner.