Peter Mickwitz

Boken är så välkomponerad och mångbottnad just som helhet att det nästan är svårt att tro att den består av texter med vitt skilda uppkomsthistorier under 90- och 00-talet. Eller så är det just de tjugo årens klangbotten under den lekfullt sparsmakade texten som ger full utdelning. Här har vi det perfekta kollaget, en kristallklart polyfon argumentation, ett suggestivt bildspel på gränsen till det undermedvetna, en kvalitet av den art som inom kort släcker den småsinta läsarens avund mot författarens begåvning. Ur Nora Hämäläinens recension av Förlorat i Ny Tid

Peter Mickwitz är född år 1964, uppvuxen och bosatt i Helsingfors. Han har studerat litteratur och historia vid Helsingfors universitet.

Mickwitz har förutom författarskapet arbetat bl.a. med att översätta dikter, prosa och saktexter, som redaktör för tidskrifter, Internet-tidskrifter och -antologier samt som lektör. Han har också publicerat dikter, artiklar och essäer i finlandssvenska, finska och svenska tidningar och tidskrifter.

Mickwitz arbetar brett inom det litterära fältet, han har ett flertal förtroendeuppdrag, han har arrangerat seminarier och evenemang, redigerat antologier, och ibland även kallats för poesiaktivist.

 

Vad är kärnan i ditt författarskap?

Att försöka nå ett språk som inte är rätt, men som gör rätt. 

Å andra sidan: ett författarskap bör ha många kärnor. Det hoppas jag att även mitt har.

 

Varför är litteratur viktigt?

Vad som än sägs så finns det inte mycket att förstå av världen annat än genom språk. Att vara i världen, och att vara med och för varandra, är hela tiden ett språkligt ställningstagande. Litteratur är ett mycket speciellt slags kommunikationsmedel mellan värld och människa, men framför allt mellan människa och människa.

Litteratur är viktigt av otaliga orsaker, till exempel därför att var och en som är skrivkunnig kan formulera sig i dikt, och även om det bara är för skrivbordslådan så är det oerhört viktigt.

 

Pris och nomineringar

Svenska litteratursällskapet belönade Mickwitz diktsamling om år 1994 och detta sjunkande år 2001. Detta sjunkande nominerades även till Rundradions lyrikpris Den dansande björnen.

År 2005 fick Mickwitz motta Den dansande björnen för sin diktsamling För vad kroppen är värd som också prisbelönades av SLS.

År 2007 tilldelades Mickwitz Längmanska kulturfondens litteraturpris.

 

Där bara diset återstår av paradiset nominerades till Runebergspriset år 2007 med följande motivering:

Peter Mickwitz bjuder på en ovanligare sida av sig själv i diktsamlingen Där bara diset återstår av paradiset. Den läsare som förknippar Mickwitz med en mörk, allvarstyngd och svårtillgänglig poesi möter här en lekfarbror med öppna armar. Det är satiriken Mickwitz som här rätar ut sig i sin fulla längd och bl.a. beskriver hur man bäst tillreder mumintroll. Här finns en kategoriseringsiver som flyter ut över alla bredder; här finns nonsensvers, barnramsor och en avantgardistisk experimentlusta, i en av höstens mest färgsprakande finlandssvenska böcker.

 

År 2011 belönade Svenska litteratursälskapet Peter Mickwitz för essäsamlingen Förlorat med motiveringen: Här kombineras fyra essäer om litterärt skapande andras och eget med fortlöpande anteckningar av dagbokskaraktär, som kan läsas fristående men samtidigt som en kommentar till huvudtexten. Tilltalet är som hämtat från den flitigt åberopade filosofen Emanuel Levinas: Jaget, författaren, samtalar med Duet, läsaren.

 

År 2013 belönades Mickwitz författarskap med ett femårigt konstnärsprofessorsstipendium.

 

Översättningar

Lasinen Avaruusalus (dikter 1991-2004, Tammi 2006, översättning Jyrki Kiiskinen)

Dikter översatta för antologier och tidskrifter till bl.a. engelska, estniska, isländska, norska, tyska och polska.

På kommande: Prosaurval på finska (Teos 2015).

 

Peter Mickwitz
Fotograf: Charlotta Boucht Ladda ner fullstor bild