Annika Luther skrev en fascinerande bok om Laurin Zilliacus

Laurin Zilliacus – hur kom du in på honom?

Eftersom hela min skolgång (12 år!) utspelade sig i den skola han grundat år 1928 och många av mina lärare suttit kvar på sina poster i decennier svävade han fortfarande som en mytisk, men förlorad hjälte i klassrummens dammiga luft. Det sades att han lämnat oss för att åka till Indien och hjälpa Gandhi. Så var det ju inte riktigt, men när jag lärde mig mera om honom fann jag en ytterst mänsklig idealist som kämpade för allt som jag själv tycker är bra. Tyvärr förlorade han nästan alltid och det känns ju också bekant.

Laurin hade ett stormigt privatliv

Vill du ge oss några teasers – glimtar från Laurins liv?

Laurin föddes i Yokohama som barn till en rik amerikanska och en finländsk äventyrare. Han gick sin skola i den progressiva internatskolan Bedales i England. Han introducerade det tidiga 1900-talets nya pedagogiska idéer i Finland i Zillen, den legendariska samskolan i Tölö där han var rektor utan någon som helst pedagogisk utbildning.

Laurin hade ett stormigt privatliv, han attraherade kvinnor och hade en långvarig hemlig kärlekshistoria. Han lämnade Finland för att jobba för flyktingarna från spanska inbördeskriget men störtade tillbaka då vinterkriget bröt ut. Under kriget var han frontkorrespondent och konspirerade mot krigsledningen inom den hemliga fredsoppositionen. Efter kriget flyttade han till USA och sedan vidare till Indien för att studera gamla myter. Laurin dog år 1959 och glömdes bort av alla utom dem som var involverade i hans gamla skola och fortfarande drömde om Konungens återkomst.

Ett annat genomgående tema i boken är pedagogiken. Du har själv arbetat som lärare och rektor och fått en djup insyn i temat. Vad skulle Laurin ha sagt om dagens pedagogik?

Jag blev glatt förvånad över att pedagogiken under det ”glada 20-talet” var minst lika cool som modern musik och konst. Det var ju den som skulle skapa nya människor för den nya era man trodde stod bak hörnet. I den rörelse som Laurin representerade hittar man också till exempel John Dewey, A.S. Neill och Maria Montessori (och massor av konstiga teosofer). Laurins eget stora tema var skolan som fostrare till demokrati och medborgarskap. Han skulle ha hållit med om allt det vackra i dagens fina läroplaner men sörjt över att skolframgång fortfarande i så hög grad beror på föräldrarnas utbildning och samhällsställning. Han skulle också gnissla tänder över att vi fortfarande undervisar för studentskrivningarna som han skulle ha velat avskaffa redan för hundra år sedan.

Lyssna på barnet

Vilka var hörnstenarna i Laurins pedagogik?

Fostran till aktiva medborgare, learning by doing, små enheter, lyssna på barnet och utgå från dess behov. Fina faciliteter mindre viktigt än ett fungerande kollektiv.

Vad är den mest betydande insikten du fått under skrivprocessen? Vad kunde Laurin lära Utbildningsstyrelsen?

Att frågan om hur barn bäst borde uppfostras och undervisas är evig och inte har något entydigt svar. Att vi uppfinner hjulet på nytt och på nytt och sedan alltid tappar bort det någonstans. Att människan är en anpassningsbar varelse och de flesta blir helt ok också utan en perfekt utbildning.

För Utbildningsstyrelsen skulle Laurin strängt betona att lärare som får styra över sitt eget arbete med någorlunda resurser i allmänhet gör ett bra jobb utan att behöva övervakas och tvingas på konsultkurser.

Utan Laurin ingen Zillen, den legendariska samskolan i Tölö. Du hörde till den sista klassen som utexaminerades därifrån. Vad utmärker en Zill?

Negativt: En stark tendens till inbördes beundran och känsla av att vara lite friare och bättre än alla andra (tyvärr sällan särskilt befogad).

Positivt: Kanske något mindre respekt för auktoriteter än hos dem som hunsats ända från början.