”Förstår inte vad som händer” – feelgoodromanen Sommar på Villa Hilda är såld till sju länder redan innan utgivning

Sommar, nystart och skärgårdsromantik möts i Sommar på Villa Hilda, första delen i Michaela von Kügelgens Halsteröserien. Serien har väckt stort internationellt intresse redan innan den släppts och rättigheterna har sålts till sju länder, däribland Tyskland, Nederländerna, Danmark och Norge. Författaren Michaela von Kügelgen firar lansering på Villa Kivi Tölö idag, och vi passade på att ställa henne några frågor.

Rättigheterna till din feelgoodserie om Halsterö är redan sålda till sju länder (Tyskland, Nederländerna, Danmark, Ungern, Sverige, Finland och Estland). Hur känns det att plötsligt befinna sig mitt i en internationell lansering?
– Otroligt roligt men också märkligt. Jag som är van vid att bli refuserad och att få flera nej förstår inte riktigt vad som händer. Om inte förläggar-Martin hade hört av sig förra våren hade manuset kanske stannat i skrivbordslådan. Med tanke på hur mottagandet är internationellt vore det ju väldigt synd. Främst är jag glad över att världen nu får möta Thomas och Louise som har blivit väldigt viktiga för mig.

Du har berättat att allt började när du läste en jobbannons och tänkte: ”Det här är början på en feelgoodroman.” Vad hände sen?
– Det här var i februari 2021. Samma dag som jag hade läst annonsen promenerade jag hem från mitt kontor och då dök Thomas och Louise upp i mitt huvud. Det var rätt så kallt så jag ville inte skriva på mobilen, men spelade in några ljudklipp för att ta vara på idéerna. 

Det dröjde till maj innan jag skrev ner de första orden och till augusti för att jag verkligen kom igång. Då blev jag också antagen till Författarskolan vid Västra Nylands Folkhögskola och fick författaren Mia Franck som handledare. Från och med november fick jag skicka text en gång i månaden till henne. Under de två första handledningsträffarna fick jag helt okej respons, men på vår tredje träff sa hon: ”Kugge e på hugget.” Att få höra de orden just då var väldigt viktiga. Och överlag att vara ”tvungen” att fortsätta skriva eftersom jag regelbundet skulle lämna in text. 

Ärligt talat var jag inte särskilt sugen på att redigera manuset. Tänk om det hela skulle sluta med en refusering – igen? Men jag ryckte upp mig själv och insåg att det fanns många fina ingredienser i berättelsen. Det som började som en tankelek om en potentiell feelgoodroman har nu, drygt fyra år senare, möjliggjort att jag för tillfället kan satsa helhjärtat på skrivandet tack vare utlandsförsäljningarna.

Vad skulle du säga till någon som tror att feelgood bara handlar om mysiga miljöer och romantik?
– För mig handlar Halsteröserien om människor och om relationer. Myset och romantiken är en krydda, men i grunden försöker jag skriva mig fram till varför vi människor agerar som vi gör. Vad är det som driver oss? Vad är vi rädda för? Och varför är det så svårt att göra det man innerst inne vill?

Boken handlar om två människor som vågar försöka igen. Är det något du själv tror mycket på?
– Absolut! Jag har själv gjort massvis med försök i mitt skrivande (och i kärlek och i mitt företag och …) och har alltid lärt mig något. Jag har också gjort mitt bästa för att skriva om mina misslyckanden offentligt för att visa att vägen sällan är rak – även om offentligheten oftast bara ser slutresultatet.

Jag får rätt ofta höra att jag är modig, men jag skulle snarare säga att jag är nyfiken och har en Pippi-mentalitet: ”Hur svårt kan det vara?” Oftast visar sig det mesta vara mycket svårare och ta längre tid än jag trodde, men det hör till livet och den kreativa processen. 

Enligt mig är man heller aldrig för gammal för att göra något nytt. Men man ska inte skjuta upp drömmarna i all evighet. Varför inte börja nu direkt om det är något man verkligen vill?

Du har hittills skrivit på svenska för en finlandssvensk publik. Vad är det bästa och svåraste med att skriva feelgood för en svensk publik?
– Det svåraste är att undvika alla finlandismer. I övrigt tänker jag inte på vilken nationalitet mina läsare har. Jag skriver om människor för andra människor. Framförallt hoppas jag att Sommar på Villa Hilda hittar dem som behöver läsa om just Thomas och Louise och om vad de lär sig under sommaren på Halsterö. Oavsett om läsarna befinner sig i Sverige, Tyskland eller Danmark.