Vi börjar med en sportfråga: Detta är din tionde bok på tio år, hur känns det nu?
Egendomligt och lite högtidligt. I så många år gick jag och drömde om att en dag ge ut en enda bok, att det har hunnit bli tio stycken är mäktigt.
Du har vågat ta steget från YLE till fri författare, hur funkar det?
Riktigt bra. Det har dock tagit mig lite tid att hitta rytmen som författare. Jag är ju van vid att ha deadlines varje dag, men som författare kan en lyckad arbetsdag gå ut på att jag raderar 2000 onödiga tecken i en text eller helt enkelt slår igen datorn och klafsar ut i skogen med tuff musik i lurarna och inte skriver ett ord. Det är kanske det som behöver göras för att jag ska komma vidare med texten nästa dag. Då är det skönt att göra Relationspodden en gång i veckan eller att gå helt in i Eurovisions-kalabaliken för en vecka, för att varva olika tempo.
Efter tio böcker, vågar du lita på att nya föds eller är det samma födslovåndor varje gång?
Haha, det är nog samma pärs varje gång. Först en fix idé, sedan total hybris (åh gud det här blir så braa), därefter tvivlet (fy fasen det här blir så dååligt) och sedan en mödosam slutspurt för att jag vill hålla mitt löfte till förlaget och läsarna. Men i slutändan brukar de ju bli rätt okej.
Idén föddes i Italien
Var föddes idén till Sköldpaddsön?
Jag var på semester i Italien för några somrar sedan, och från vårt boende hade vi utsikt mot en liten ö vid namn Isola Gallinara, som också kallades Sköldpaddsön eftersom den hade samma form som en sköldpadda. Jag besökte aldrig ön men satt varje dag och tittade på den, noterade att det fanns ett mystiskt torn, ett gammalt kloster och diverse annat intressant där ute. Och så surrade ju fantasin igång. Den ö jag skrivit om ligger inte i Medelhavet utan längre norrut någonstans, men det var definitivt ön utanför Albenga som inspirerade mig
Vilka är dina viktigaste teman i Sköldpaddsön
Kärlek är ett viktigt tema i den här boken, den handlar mera om tonårsvåndor än mina tidigare böcker. Jag bestämde mig rätt tidigt för att huvudpersonen Edla skulle ha samma sjukdom som jag själv, alopecia, som gör att håret trillar av fast man annars kan vara hur frisk som helst. Anledningen till det här var kort och gott att jag aldrig har stött på en skallig flicka i barn- och ungdomslitteratur, utom kanske någon som är svårt sjuk. Speciellt i fantasty-genren ska flickor gärna ha långa svallande hår. Det har inte Edla, och jag är rätt säker på att många barn som har alopecia kommer att känna sig nöjda över att för en gångs skull få läsa om någon som ser ut som de.
Michael Nymans musik gick på repeat
Du har byggt upp en imponerande värld med fantastiska element från sirener och hemliga grottor till försvunna barn och öde hus. Var tar du allt ifrån? Hur sätter du igång fantasin?
Ofta börjar det med en plats (som ön i Italien i detta fall). Sen går jag och fnular på idén ett tag, hittar musik som känns rätt (Michael Nymans suggestiva soundtrack till filmen Pianot gick på repeat när jag skrev Sköldpaddsön), skriver kanske ut några gamla fotografier som intresserar mig och så hejsan hoppsan bullrar det iväg.
Sirener har jag alltid varit fascinerad av, varelser som är vackra att se på men vars läte är dödligt för människor. Jag började fundera på detta här ur sirenens synvinkel, tänk dig att du är en tonårig siren som blir intresserad av en människa, men inte kan prata med henne eftersom hon då kan dö! Vilket elände! När den tanken slagit rot tog resten av handlingen form ganska snabbt.
Eva Frantz har på tio år gett ut både kriminalromaner och barnböcker. Hon har varit nominerad till det nordiska deckarpriset Glasnyckeln, och hennes barnbok Hallonbacken belönades med Runeberg Junior-priset.
