Maija Hurmes nya bilderbok bjuder in till samtal

Hur föddes idén till boken?
– Allt började med en fråga som en bekant berättade att hennes barn frågat vid nattningen: Var kommer alla dagar ifrån? Det är en stor fråga, om tiden och om hur vi uppfattar den, men också väldigt konkret: varifrån rullas alla morgondagar ut, redo att levas? Hur kan vi vara säkra på att det kommer en ny dag? 
Jag började leta efter liknande frågor, frågor som är lite svåra att svara på, och diskuterade med min fundersamma nioåring om vad hon har för frågor. En hel del frågor hittade jag på olika listor och diskussionstrådar på nätet, och en del kom jag ihåg från när jag själv var barn.
Den här boken ger inga svar, jag hoppas att frågorna leder till diskussioner och ta reda på-sessioner. När barn frågar, belyser de ibland vuxenvärlden så att man riktigt hajar till.

Föll någon av dina favoritfrågor bort?
Det fanns en rolig fråga om ett barn som ville veta varför vuxna har hår under armarna och mellan benen, var det kanske för att Gud ville lägga till lite detaljer när han var klar? Kopplingen mellan att skapa och rita kändes jätterolig, det var en perfekt fråga i den här genren, men jag ville inte ha med referenser till religion i boken så den fick trilla bort.

Klockan tickar i komposten

Minns du någon egen fråga från barndomen? (Min bästa: Hur kan man se så mycket när man har så små ögon)
Åh, ljuvlig fråga! Jag har nog funderat mycket på strumpbyxor (den frågan finns med) och varför flickor inte kan kissa i en båge som pojkar kan. 

Hur  jobbade du för att bygga en helhet runt alla frågor och en ramberättelse?
Ramberättelsen kom till rätt sent i processen. Först fanns bara en massa frågor och två huvudpersoner. Jag tänkte att barnen skulle behöva någon som har tid att lyssna och diskutera, och då hittade jag bokens mormor. Det finns en liten berättelse inne i berättelsen, om en klocka som tappades bort på ön. Den berättelsen är faktiskt sann. Min kompis mamma tappade sin klocka i slaskhinken på stugan. Nästa sommar dök den upp i komposten, och det märkliga var att den fortfarande fungerade. Det kändes väldigt poetisk, att klockan legat under matresterna och snön på en tyst ö hela vintern, och mätt tiden för maskarna och myrorna. Den berättelsen passade ihop med frågan om var alla dagar kommer ifrån, så jag vävde in den.

Alla barn ska få uppleva läsning som något lustfyllt

Du har illustrerat över tjugo böcker och själv skrivit några av dem. Vad har ändrat i ditt konstnärsskap sedan du började?
Min stil har ändrats, justerats, från bok till bok, jag har provat mig fram och lärt mig massor både av mitt eget skapande och av kollegor och av att bara leva i den här världen. Ibland har jag haft lust att sluta och tagit paus för att jobba med annat, men så har jag blivit uppmuntrad och inspirerad och kommit tillbaka till ritbordet. 

Vad har ändrat i barnboksvärlden?
Jag tycker barnböcker har klarat sig bra från digitaliseringens tryck – just för att läsning är något fysiskt, gemensamt och levande. Men konkurrensen om tid är stenhård. Jag har sett hem utan bokhyllor och barnrum utan böcker. Vi måste hela tiden jobba på många fronter, speciellt inom småbarnsfostran och skola för att alla ska få uppleva läsning som något mysigt och spännande och roligt. 

Vad är fördelarna med att både skriva och illustrera en bok själv?
Det är helt underbart att få skapa en hel bok själv. Det är en frihet och förstås ett ansvar. Jag har ju haft hjälp av redaktörer och så har jag diskuterat boken med andra bokskapare för att få säkerhet i att boken fungerar som jag har tänkt. Det här är min tredje helt egna bok, och jag börjar så småningom våga presentera mig som författare. En sak som har hjälpt är att jag också har översatt boken själv till finska. Under översättningsarbetet såg jag flera saker som jag kunde fixa till i den svenska versionen, översättningen liksom avslöjade några töntigheter som jag inte hade märkt förr.