”Är det något i vår samtid som glufsar i sig våra hjärnor?”

Yvonne Karsten vann första pris i Schildts & Söderströms ljudbokstävling Lyssnar du? för romanen Infiltrerad. Det blev första delen i en trilogi; Projekt människa. Nu utkommer andra delen Invaderad, som utspelar sig främst i Helsingfors år 2087.

I trilogin Projekt människa flätar du en intrig som spänner över tre romaner samtidigt som du bygger upp en framtidsmiljö med tydligt utmejslade detaljer och framtida uppfinningar. Hur ser din skrivprocess ut helt konkret?

– Jag skriver kapitel för kapitel. Stirrar en stund på den vita sidan, sedan stiger jag in i de olika miljöerna och tittar mig omkring och då börjar detaljerna dyka upp, personerna börjar handla, ofta så att jag själv blir överraskad. Jag vet ungefär vartåt de är på väg, men hur de tar sig dit har jag ofta ingen aning om innan jag börjar skriva. 

Intrigen fick bränsle av en 4000 år gammal persisk myt. Den handlar om en kung som har två ormar, en på var axel. Varje dag kräver ormarna varsin människohjärna att äta upp.

– Legenden satte fart på en massa frågor. Vad händer med vår tankeverksamhet i en tid när AI sköter allt mera, räknar, skriver, översätter, analyserar, planerar? Vad gör vi med all frigjord tankekapacitet? Fördjupar vi oss i nya ämnen? Njuter vi av tomheten i väntan på att nya idéer ska trilla ner? Eller är det något i vår samtid som glufsar i sig våra hjärnor, så att en enkel huvudräkning eller en halv sida text känns övermäktig?

Jag ville lägga temat ett stycke in i framtiden för att göra vår egen tid begripligare. Allt jag beskriver baserar sig på det som redan finns, som en bro som är ritad men ännu inte byggd.

Din trilogi handlar mycket om gränsen mellan människa och maskin. Sedan del ett, Infiltrerad kom ut i oktober i fjol har det skett mycket utveckling inom AI. Vad väcker det för tankar hos dig? Finns det nånting i utvecklingen som överraskar?

– Det stämmer absolut! Utvecklingens fart är hisnande. Jag har flera gånger upplevt att oj, det där skrev jag att finns om femtio år och så finns det redan nu. Till exempel: Kvantfysikerna har hittat sätt att röra sig i tiden, pass förfalskas med hjälp av AI, androider promenerar, springer och talar obehindrat. Till och med mordgåtan som finns med som en sidointrig har på sätt och vis redan hänt.

Du har också med tankeläsning och kommunikation mellan människor och djur som ett element, varför?

– Eftersom boken beskriver en snabb yttre utveckling, kändes det viktigt att balansera det med en inre utveckling. Vem vet vilka talanger mänskligheten ännu kommer att lära sig? Man kan tänka sig att allt som vi har uppfunnit genom tiderna har inverkat på vår egen utveckling. Så nu har vi hittat på internet, baserat på osynliga radiovågor, och ingen tycker att det är konstigt. Kanske det finns ett innernet?