”Böcker där barn övervinner problem som egentligen är omöjliga hör till de mest spännande man kan läsa”

Hundratals barn har ivrigt väntat på att andra delen i den hyllade fantasyserien Berättelser från Gibat ska komma ut. Nu är väntan äntligen över! Läs vad Malin Klingenberg har att berätta om hur bok nummer två kom till, varför hon gärna skriver om en grym vuxenvärld och hur hon hittar skrivlusten.

Du har skrivit över 30 böcker, nyligen vunnit Runeberg Junior och blivit kallad ”den finlandssvenska barnlitteraturens Mary Poppins” av juryn för Vanessapriset. Vad driver dig att fortsätta skriva för barn och unga?

– Jag minns själv hur uppslukad jag kunde bli när jag som barn upptäckte en ny bokserie eller en intressant författare. Jag tror det är den upplevelsen jag ständigt försöker återskapa, inte för mig själv, utan för mina läsare. Det jag blir gladast över är att höra att en läsare inte har kunnat sätta ner en bok jag har skrivit förrän hen har läst klart, de stunderna känns det som om jag har nått mitt mål! En annan drivkraft är nog att jag själv är vansinnigt intresserad av barnböcker, allt från bilderböcker till ungdomsböcker. När jag läser barnböcker blir jag inspirerad att skriva själv. Jag läser mycket för vuxna också, men mest skrivlust får jag av barnböcker.

I Min bror Bror får vi följa Disa som gör allt för att skydda sin lillebror, och som inte väntar på att någon vuxen ska rädda dem. Hur föddes Disa som karaktär?

– Min bror Bror var den första boken jag skrev i den här världen, trots att den inte kom ut först. Det känns verkligen som om Disa bara fanns där, inte som om jag har konstruerat henne. Genom hennes blick fick jag upptäcka staden där hon bor, jag fick veta hur förfärliga hennes föräldrar är, och hur stort ansvar hon har tagit på sig för sin lillebror, ett ansvar hon egentligen inte alls borde behöva ha. Från början hade jag bestämt att den här boken skulle bli sorglig på något sätt, och att Disa skulle tappa bort sin bror. Men allt om Disa fick jag veta medan jag skrev. 

I Min bror Bror bor syskonen i en fattig hamnstad med alkoholiserade föräldrar, och i Slättens systrar lever nomadsystrarna Saba och Sarina i en klan som styrs med järnhand av deras grymma far Lote. Varför är du så intresserad av just den typen av barn – utsatta, men modiga, snälla, smarta och resursrika?

– Bra fråga! Jag har själv haft en väldigt trygg uppväxt, så jag bearbetar inget eget trauma, men som barn är man ju väldigt maktlös oavsett om man har det bra eller dåligt. Om man har det bra är det inte så farligt, men om man har det dåligt, som barnen i de här böckerna, kanske man måste vara påhittigare än de flesta, och berättelser där barn övervinner problem som egentligen är omöjliga att övervinna hör ofta till de mest spännande böcker man kan läsa.

Seriens första del, Slättens systrar har blivit kritikerrosad, fått Runeberg Junior-priset och utsetts till en av årets bästa barnböcker i Sverige. Men du får också väldigt fin respons från barn. Vad tror du det är som gör att barn fastnar så för dina berättelser?

– Det är väldigt svårt att veta! Jag jobbar med korta kapitel, med cliffhangers och med ganska extrema antagonister som verkligen är på gränsen till för hemska. Det verkar som om det här skapar ett sug hos många läsare, de vill veta mera! Eftersom det ändå på förhand är svårt att veta om jag har lyckats med mitt mål, att skriva drivet, så blir sådan här respons som Enya gav extra värdefull! Jag tror jag ska rama in hennes brev och hänga upp det på väggen i mitt arbetsrum!

En tredje del i serien är redan på gång och vi väntar andlöst! Kan du berätta lite om den?

– I seriens första bok får man veta att Saba och Sarina vill ge sig ut på jakt efter en person som är viktig för dem. I andra boken får vi veta hur det går till när Disa tappar bort Bror, fast det enda hon vill är att ta hand om honom. I den tredje boken slår sig Saba och Sarina ihop med Disa (och några till) och ger sig ut på havet, både för att leta efter Bror och för att göra något modigt som ingen förväntar sig att ett gäng barn ska klara av.