Tua Forsström

Sånger

"Och jag kallade det en dröm

för jag ville stanna

Vita blommor slår ut om natten

Vita blommor slår ut längs trädgårdsgatorna

Folk går av och an och glömmer och

klär sig i lustiga kläder

Man kommer ändå aldrig tillbaka,

ens syn har förändrats

Det regnar och vita blommor i

regnet och regnet är renhjärtat, som de

kringströvande djuren är renhjärtade"

Tua Forsström återkommer med en efterlängtad diktsamling. Det är dikter som liknar sånger, med omtagningar och variationer som i musik. Bilderna är rörliga och glider i innebörd, som i ett kalejdoskop. Det är mycket skog och vardag och djur och folk som blandas ihop och byter plats. Och vad som inträffar i statens konstmuseum om natten när alla har gått hem.

Recensioner

... en oavvislig breddning av ett av de mest betydande lyriska författarskapen på svenska idag.

Michel Ekman, Hufvudstadsbladet

Det skönaste med texterna är att man som läsare själv väldigt långt kan välja sin egen läs- eller abstraktionsnivå. Vill man kan man göra en dykning på djupet, men man pådyvlas inga färdiga sanningar att värja sig emot.

Camilla Lindberg, Västra Nyland

Den är tunn till formatet, men innehållet är desto mer utmejslat minimalistiskt stort och genomgripande. Sånger är en bitvis skakande, provocerande och mystisk samling ... Sånger är inte endast en stark poetisk återkomst, utan också en bok laddad med mening, meningar och riktlinjer ...

Kaj Hedman, Vasabladet

De nya dikterna är oumbärliga.

Ingalill Österberg, Jakobstads Tidning

Tua Forsströms poetiska tilltal är så nära som ett fint regn i mörker. Det rör sig, vidgas och kan ta in de mest skiftande känslolägen. Hon har alltid skrivit sig in mot tillvarons smärtpunkt, där den som talar aldrig är identisk med sig själv. Dikten blir en skimrande resa mellan jag och du, där läsaren bjuds in som medresenär.

Anders Olsson, Dagens Nyheter

Visst blir man förtjust och gärna också en aning förtrollad av hennes nya bok, särskilt som de många återkommande ledmotiven i den tätt komponerade diktsviten lockar med potentiella innebörder som det inte alltid är så lätt att bli riktigt klar över - men de har en tendens att bita sig fast i medvetandet och bidrar i hög grad till att ge den lilla boken en förtätad atmosfär.

Dikterna kretsar kring stora ämnen som kärleken, ensamheten och döden. Men som vanligt berör Tua Forrström dessa ämnen med lätt hand, lekande lätt, nästan flyktigt - och ändå lyckas hon säga något. Det är skickligt gjort.

Apropå skicklighet är jag liksom tidigare imponerad av Tua Forsströms rytmkänsla, även av den behärskning hon visar på det stilistiska planet just genom att hennes naivistiska stil så sällan blir insmickrande utan att den har en tillsats av melankoli och skarpsynthet.

Tommy Olofsson, Svenska Dagbladet

Forsström är, välförtjänt, en av Nordens mest lästa och älskade poeter. Jag tror att det har med hennes exakta tonträff att göra; hon har, bland annat med hjälp av en enorm rytmisk precision, en lyrisk röst som uttalar gud och pulka med samma avspändhet.

Jenny Tunedal, Aftonbladet

Tua Forsström, finlandssvenskan, är en av vårt språkområdes allra finaste poeter, både i kraft av bildsinnet och den rytmiskt behagliga rösten, lyriska tonen.

Men det är en bedräglig röst, eftersom den stillsamt och lågmält, ibland närmast somnambuliskt, smugglar in mörka stråk och element i dikten. Att läsa eller kanske hellre lyssna till henne kan vara som att under nocturnen plötsligt erfara sprickor i salongsgolvet och insisterande viskningar underifrån.

Samtidigt har jag förstått att många upplever hennes poesi som trösterik. Tua Forsström har en för genren ovanligt stor och trogen läsekrets och det kan bero på att den taktila och darrfria stämman förenar sprödhet och känslighet med viss stoicism och robusthet.

Jan Karlsson, Östgöta Correspondenten

Jag läser det som ett ojämlikt - men för stunden mycket trösterikt - försvar för existensen. Forsströms poesi är, som många andra redan påpekat, en privat motståndsrörelse med betydande allmängiltighet.

Kan nynnas länge.

Mats Granberg, Norrköpings Tidningar

Tua Forsström har bevarat - lyckats återerövra? - barnets oförvillade, förundrade blick liksom barnets självklara kontakt med djur och natur. Större än så blir vi aldrig.

Pia Zandelin, Expressen

Tua Forsström skriver om den tröstlösa vardagen, om tapperheten i uthärdandet så att det faller ett gudomligt ljus av förtröstan över scenen.

Eva Ström, Sydsvenskan

Sånger
Slutsåld