Ellen Strömberg och Hanna Klinthage om Mosters garderob: ”När rädslan tar fart i fantasin är det viktigt med en trygg famn”

Varje torsdag är Herman och Mirjam hos Moster. Där finns ett barnrum utan barn, en garderob som ibland krafsar och en moster som gärna berättar historier.

Herman vet att Moster brukar luras. Men tänk om det hon berättar ändå är sant? När det är dags att sova över börjar garderoben fladdra på riktigt. Och mitt i natten låter det faktiskt som om något rör sig där inne.

Mosters garderob är en varm bilderbok om livlig fantasi och om att ibland behöva hjälp att skilja på låtsas och på riktigt. Berättelsen skildrar barns rädsla, men också tryggheten hos en vuxen som förstår hur stor en rädsla kan kännas.

Boken är skriven av Augustprisbelönade Ellen Strömberg och illustrerad av Augustprisbelönade Hanna Klinthage.

Ellen Strömberg fick idén till Mosters garderob på en strand i Italien

Idén till berättelsen kom under en promenad på en strand i Italien. Hur såg den första versionen av historien ut?

Första versionen såg ganska långt ut som den berättelsen ser ut i boken, men rätt mycket längre och babbligare. Jag visste bara att det var en idé, men inte vilken slags idé. Jag tror jag skrev första versionen i ett enkelt google dokument bara. Sen låg det ett par dagar och väntade på en försättning, men jag insåg ganska snabbt att det här var hela historien. Det är en liten bubbla och såna ska man inte riskera blåsa upp för stort, då spricker de.

Du skriver för både barn, unga och vuxna. Vad lockade dig med bilderboksformatet?

Jag är ganska visuell i mitt eget skrivande, eller jag ser ofta ganska tydliga scener framför mig oavsett vad jag skriver. Så det kändes ganska naturligt måste jag säga. Sen gillar jag verkligen att läsa bilderböcker och fangirlar många illustratörer, bland annar Hanna!

Rädsla och fantasi återkommer i många barns liv. Vad ville du undersöka i relationen mellan barnen och mostern?

Dels verkar det vara ett återkommande tema i mina barnböcker, det här med de viktiga vuxna utöver föräldrarna. Jag har själv nära relationer till syskon- och kompisbarn i min närhet och det har berikat mitt liv enormt. Sen så har ju Herman och mostern det gemensamt att de båda två har sett för- och nackdelarna med mycket livlig fantasi, de kan liksom förenas i det.

Detta är din första bilderbok. Hur jobbade du med Hanna?

Jag frågade Hanna om hon ville illustrera och hon sa ja. Jag tror vi båda två föredrar det när ingen av oss sitter på ett tydligt facit, utan låter den andra påta på med sitt.

Hanna Klinthage om att illustrera fantasi och verklighet

Hanna Klinthage illustrerar Mosters garderob och arbetar analogt i gouache. I bilderna tar hon fasta på den känsla som växer fram när Herman hör ljud från garderoben och fantasin börjar arbeta.

Hur tog du dig an denna berättelse som rör sig mellan fantasi och verklighet?

Jag letar alltid efter en speciell grundton eller känsla i berättelsen som jag sedan jobbar vidare med och försöker visualisera. Herman hör ett fladder och ett krafsande från garderoben, ett ljud som sedan dröjer sig kvar i honom. Det blir en jobbig, växande känsla. För min del spelar det kanske ingen roll om det handlar om fantasi eller verklighet.

Hur tar du dig an ett nytt uppdrag? Vilka alla aspekter tänker du på innan du sätter igång?

Jag börjar nästan alltid med att fundera kring platsen. Jag skapar mig en vag bild av miljön som jag sedan låter karaktärerna flytta in i. En stor del av min process handlar om att bygga upp världen utanför bildytan. Jag funderar på detaljer som kanske aldrig syns i den färdiga boken, men som hjälper mig att göra helheten trovärdig. Det är en rolig fas där jag kan bestämma hur allt hänger ihop och ser ut.

Hur har samarbetet med Ellen sett ut?

Det har varit väldigt inspirerande. Ellens text är generös med både detaljer och känslomässigt djup. Jag gillar hennes förmåga att skriva på ett sätt som känns självklart och rakt.

Vilka tekniker använder du i ditt arbete med Mosters garderob?

Jag arbetar analogt i gouache och bygger upp bilderna i lager, lite som ett collage. Det gör att jag kan hålla bilden öppen längre och har möjlighet att ändra eller byta ut detaljer utan att behöva börja om från början.