Hanna Becker är tillbaka – nu i Helsingfors

När Mannen som ropade varg utkom hösten 2024 uppmärksammades den för sina välskrivna dialoger, precisa miljöskildringar och en huvudperson som stack ut i den finlandssvenska deckarvärlden. Nu återvänder Janne och Johnny Ramstedt med del två i serien om Hanna Becker, Det femte budordet.

Den här gången har Hanna Becker lämnat Pargas bakom sig och rör sig genom Helsingfors mörka kvarter. Två ritualmord skakar staden och tillsammans med sin mentor Lennart Krohn kastas Hanna in i en jakt som blir allt mer personlig.

I er nya bok om Hanna Becker, Det femte budordet, är vi plötsligt i Helsingfors. Varför valde ni att göra staden så central i berättelsen? Vi hade ju vant oss vid Pargas!

– Hanna är en rastlös själ, och det reflekteras i att hon färdas runt landet som en vagabond. Tanken bakom bokserien är att varje berättelse utforskar nya områden, både bildligt och bokstavligt – och hur många mord kan rimligtvis ske i småstad som Pargas? Helsingfors är även kanske den enda staden i Finland som är tillräckligt stor för att en urban seriemördare trovärdigt ska kunna tänkas härja i utan att genast åka fast. I framtida böcker kommer Hanna Becker att besöka många andra orter, både i Finland och utomlands.

Hanna Becker utvecklas vidare i den här boken. Vilka nya sidor av henne får läsaren lära känna?

– I Det femte budordet genomgår Hanna något av en fyrtioårskris. Vilka val har hon gjort sitt liv? Vad borde hon ha gjort annorlunda? Vart är hon på väg? Kriser är ett av bokens teman; hennes gamle mentor Lennart Krohn genomlever en sextioårskris som han försöker bota med sprit, medan mördaren upplever en djup existentiell kris. Vi får också bekanta oss lite grann med Hannas kärleksliv, eftersom hon träffar en gammal flamma…

Den här gången ställs hon inför ritualmord – hur växte den idén fram?

– Vi har båda två sedan tonåren tyckt om mörka thrillers som vår mamma brukade låna från biblioteket. Speciellt populära inom kriminalfiktionen i slutet av nittiotalet var mördare med religiösa vanföreställningar; män som förberedde sig inför det annalkande millennieskiftet med en massa ritualistiska råheter. David Finchers film Seven, Chris Carters TV-serie Millennium och David Bowies Outside-album gjorde också alla starka intryck på våra växande hjärnor. Vi ville skapa en liknande dyster, hotfull, ödesmättad och nästan apokalyptisk berättelse, men förlagd till modern tid, och samtidigt skriva en riktig bladvändare. Det var Janne som hittade på hur mördaren väljer sätten offren ska dö på, varefter Johnny tog på sig uppgiften att skapa någorlunda psykologiskt trovärdiga motiv för mördarens eskapader.

Hur går ert gemensamma skrivande till idag? Har processen förändrats sedan första boken?

– Vi skriver på precis på samma sätt som alltid: oftast sitter en vid datorn medan den andre ligger på soffan bredvid och laddar upp med research, eller tar en tupplur om han så önskar. Sedan byter vi om. Det som har förändrats är kanske att vi ser mer fram emot att skriva än någonsin tidigare. Istället för att be, muta eller hota den andre till att skriva så kan vi numera nästan slåss om tangentbordet.

Ni skriver i en hisnande takt och tredje delen – Den flyende kvinnan – är snart klar! Hur mycket av serien är planerad på förhand, och hur mycket uppstår längs vägen?

– Böckernas grundstruktur är mer eller mindre planerad. Men Hanna och de andra karaktärerna överraskar oss ständigt med att hitta på saker som vi inte ens kunnat drömma om. Och trots att vi är tvillingar så kan vi ha lite olika – ofta tyvärr outtalade – idéer om vart berättelsen är på väg. Så vi överraskar också varandra. Böckerna dras alltså åt olika håll i ett halvkontrollerat kaos. Vi hoppas att denna process resulterar i att romanerna känns levande för läsarna.

Ni är uppvuxna i Jakobstad och bor i Åbo. Var hämtar ni inspiration till miljöerna och de olika platserna i Helsingfors?

– Vi har gjort resor till Helsingfors både i research- och nöjessyfte och därtill förstås läst mycket om staden. Hanna Becker kommer själv från Helsingfors, men hon har bott utomlands i femton år, så mycket nytt i staden är främmande för henne. Vi märkte under skrivandet att vårt outsiderperspektiv passade fint ihop med Hannas. Vårt mål var att inkorporera narrativet med staden, så att Helsingfors inte känns som en platt kuliss, utan som en levande del av berättelsen.