Och störst av allt är kärleken
När Merete Mazzarella började studera fick hon omedelbart lära sig att det betraktades som pinsamt och naivt att säga att man älskar att läsa. En yrkesskada hon fortfarande lider av. Nu vill hon återupprätta den njutningsfyllda läsningen i boken Att lära sig falla – Om kärlek och andra känslor.
Du skriver att du själv har svårt att läsa enbart för njutningens skull. Tror du den skadan är utbredd bland alla som arbetar med litteratur?
– Jag tror att yrkesskadan är vanlig. Jag tror att just ingen kritiker kan ta sin fritidsläsning i handen utan att kolla hur många sidor boken har och sedan räkna ut hur lång tid den tar att läsa.
Under de senaste årtiondena har just nyttan av läsning lyfts fram. Tror du inte njutningsaspekten vore värd lika mycket spaltutrymme?
– Jo, jag tror att njutningen är viktig. Det är ett skäl till att jag skriver så mycket om romance för romance-läsare läser uttryckligen för njutningens skull – och brukar få skämmas för det.
Är det inte Jane Austens och romance-litteraturens fel att kvinnor i två århundraden lagt sin tid på att tolka män – i synnerhet svåra och tysta män – och deras känslor?
– Till genrens försvar vill jag säga att den är lekfull och ofta ironisk – det gäller inte minst Jane Austen, fast hennes ironi lägger man inte märke till när man är ung. Romance-verken är ofta också skickligt uppbyggda, författarna kan sitt hantverk.
