Peter Sandström bjuder på absurd roadtrip i nya romanen Glory Days
Peter Sandström tar oss med på en färd genom det absurda, ömsinta och vemodiga i Glory Days – en roman där verklighet och fantasi glider in i varandra med förbluffande självklarhet.
Berättaren, en man som ofta hamnar i rollen som kvinnors förtrogne – ”skönt att äntligen få tala med någon som förstår”, säger de – navigerar genom livet med blåögd känslighet och ett visst vemod. Kvinnorna i hans närhet blir älskarinnor, vänner och ”schwestrar”. Själv kallar han sig en otillräcklig far, men hyser ändå en ömhet för familjen: hustrun Capricciosa och barnen Calzone och Tropicana. Eller kanske det ändå är Linda Maria, kvinnan som är ”som en strand med mycket vass”, som står honom närmast?
”Just som man börjar känna sig vuxen är det dags att dö”
Resan börjar i en taxi. Målet: äldreboendet Glory Days i den lilla staden Betlehem, där hans mor – som nu fyller 110 – bor. Men när han anländer visar det sig att hemmet är stängt. Ingen vet vart de gamla tagit vägen.
”Just som man börjar känna sig vuxen är det dags att dö”, konstaterar huvudpersonen. Ett utslag av galghumor – men också ett exempel på den existentiella klarsyn som bär texten.
I Glory Days vimlar det av kantstötta djur, varifrån har de dykt upp?
Djurens roll är ofta att fungera som ett slags rekvisita till den mänskliga verkligheten. Här har jag velat lyfta fram djuren som mera aktiva varelser, som påverkar våra liv mera än vi kanske inser. Kråkor, hundar, katter, en kanin, en papegoja etc. blir då viktiga aktörer i den värld där berättelsen utspelar sig. Att flera av djuren är kantstötta är ett faktum som kanske samspelar med berättelsens mänskliga karaktärer, som även de kan ses som lite kantstötta.
”Det österbottniska finns i min själ var jag än bor”
Österbotten spelar en central roll i många av dina verk, trots att du har bott i Åbo i flera decennier. Vad betyder landskapet och dialekten för dig som författare?
Det österbottniska finns i min själ var jag än bor, och dialekten är mitt första språk. Jag har inte bott på heltid i Österbotten på 40 år, men jag tror att distansen i tid och rum gör det naturligt för mig att använda österbottniska miljöer och själsliga landskap i det jag skriver. Jag har någon gång sagt att jag ser mina gamla hemtrakter som ett litterärt laboratorium, och fortfarande vistas jag periodvis rätt mycket t.ex. i Nykarleby, min gamla hemstad. Dialekten plockar jag in i mina texter för att signalera vilka miljöer och sammanhang berättelserna utspelar sig i.
Peter Sandström (f. 1963 i Nykarleby) är bosatt i Åbo. Han har prisats av Svenska Akademien, belönats med Runebergspriset och nominerats till både Finlandiapriset och Nordiska rådets litteraturpris.
