De oförlösta utgår från Mikael Lybecks klassiker Tomas Indal. Varför valde du den som utgång för din nya roman?
Jag bodde i Nykarleby under mina formativa år, från 12 till 22 ungefär. Jag har sen dess sett staden som mitt andra hem och bor fortfarande där i perioder. Romanen Tomas Indal var särskilt intressant i början av mitt författarskap när jag behövde nåt att hålla mig i, eller kanske förhålla mig till. Jag läste romanen på åttiotalet och på nittiotalet planerade jag att skriva om den som litteraturvetare. Den har följt mig i decennier, men jag har alltid intresserat mig mer för bipersonerna än för själva Tomas Indal. Så jag tänkte att jag skriver väl fram dem.
Spridningen av rykten ökar
Lybeck beskriver desillusionen hos de intellektuella som trott på vetenskap och bildning. Ser du paralleller till vår tid?
I De oförlösta kan man se hur rykten och historier skapas, nästintill av staden själv, människorna broderar, fyller i, spekulerar, och till slut har man gemensamt skapat en sanning. Där finns en parallell, ryktesspridningen är bara så mycket större och mer effektiv i dag. När det gäller synen på vetenskap och bildning är jag rädd att bilden är än mörkare idag. Men det skulle vara värt en helt egen roman.
I den lilla staden kommer du inte undan
Varför fungerar den lilla staden så bra som en litterär miljö?
Den är hanterbar, överskådlig, men än viktigare är att människor inte kan fly. De tvingas möta den de bedrog i går och den de kommer att bedra i morgon. När de går utanför dörren möter de såväl vän som ovän. I en stor stad kan man byta umgänge, i en liten stad måste man isolera sig för att komma undan.
Robert Åsbacka är född i Terjärv 1961 och bosatt i Eskilstuna, Sverige. Han debuterade 1988 med en diktsamling. De oförlösta är hans femtonde roman. Åsbacka har tilldelats ett flertal litterära priser, senast det Tollanderska priset för romanen Kistmakarna.
