Från musik till dikt

”Klassisk musik fanns i mitt barndomshem, min bror Christian var en skicklig pianist, jazz och Bach föll sig naturligt. För mig gällde det att finna en annan bana. Lättja gjorde det enkelt att avstå från formella pianolektioner.

I vilken riktning skulle konstutövningen gå? I mitten av sextiotalet arrangerades i Vasa bildkonsttävlingar för ungdom. Kunde jag inte delta med några svartvita tuschkompositioner?

Det blev en kortvarig fröjd. Enväldig domare var en i Österbotten naturaliserad ungrare Nándor Mikola. På omvägar fick jag höra att Mikola under utstötande av kötteder slängt de insända bidragen i en stor hög på golvet. Några pris utdelades inte!”

Att finna ett eget idiom

”Dikt? Jag var tidigt en storkonsument av poesi. Att finna ett eget idiom var mindre lätt. Björling satte i gång diktskrivandet. När jag i slutet av femtiotalet kom i kontakt med japansk poesi, i synnerhet haiku, började verktygslådan vara användbar. Minimalism hellre än långdragen prosa kändes naturligt för mig, fånga ögonblicket i flykten, hjälpt av de franska mästarna Henri Michaux och René Char. Björling, Carpelan och R.R Eklund ritar för mig en viktig traditionslinje i finlandssvensk dikt.”