Anders Larsson

Jag växte upp i norra Småland på femtio- och sextiotalet, först i en liten stad på östkusten (Västervik), sedan i en liten stad på höglandet (Tranås). Efter studenten var jag ett år till sjöss, följt av ett halvår som volontär i Kuala Lumpur vid Evangelical Lutheran Church in Malaysia and Singapore, därefter studier vid Teologiska Fakulteten i Uppsala, vilka jag efter tre, fyra terminer hoppade av för jobbet som rekvisitör på Uppsala-Gävle Stadsteater. Från Statens Scenskola i Göteborg utexaminerades jag 1979 och gjorde min första roll som professionell skådespelare i musikalen D.U.M. (Thomas Wulff/Markus Sandberg) i Helsingfors samma år, teatergruppen hette Granat. Tre år på ÅST i Åbo och ett år på Malmö Stadsteater, därefter har jag frilansat, med Helsingfors som bas, och spelat på de flesta finlandssvenska scener. Parallellt med skådespelandet har jag skrivit dramatik och är vid det här laget uppe i närmare trettio pjäser. Den första ”viktiga” pjäsen var Svarta stjärnor mot vit botten som hade premiär på Svenska Teaterns Miniscen 1985, med Patrik Drake som regissör och med Susanne Ringell, Ivar Rosenblad, Synnöve Isaksson och mig själv på scenen. Min skönlitterära debut gjorde jag med kortprosaboken Fiskbilen och andra fabuletter 1995 på Schildts Förlag. Ögon i mörkret är min sjunde bok.

Som ung roades jag av det oväntade och absurda i tillvaron och det syntes säkert i mina tidigaste pjäser. Numera har jag fullt upp med att gå vilse i mitt eget minne, där är tillräckligt vindlande och motsägelsefullt för att hålla mig sysselsatt. Att parallellt ha två länders erfarenhet och mentalitet i kroppen, samtidigt som man banar sin egen väg i livet, gör att man både hålls alert och åldras snabbt. 
 

 

Pris
Larsson har belönats av Stina Krooks Stiftelse år 1986 och med Hugo Bergroth-Sällskapets språksporre år 2000.

År 2002 fick han Längmanska kulturfondens pris "för ett angeläget dramatiskt författarskap och djärvt återskapande av Kalevala. Larsson har med en lång rad skådespel befäst sin ställning som en av de mest angelägna och originella dramatikerna i det svenskspråkiga Finland. I sitt senaste verk, Kalevala för lata, ger sig Larsson i kast med den finska mytologin och återskapar folksagan med all den humor, intelligens och säkra stilkänsla som kännetecknar Larssons litterära produktion."

År 2005 mottog Larsson SFS Hagforsmedalj och 2007 ett pris av Stina Krooks Stiftelse med motiveringen: Anders Larsson har berikat finlandssvensk teater. Han har verkat som skådespelare, dramatiker och dessutom litterärt. Hans säregna humor och intelligens både i skrift och på scen och hans suveräna tajming som skådespelare har skapat flera oförglömliga rollgestalter.

År 2008 nominerades novellen Ett kärleksdrama ur samlingen Din klara sol till Sveriges Radios novellpris. Samlingen prisbelönades av Svenska Litteratursällskapet ”en livsklok, lakonisk och välgörande okonventionell bok. Berättelserna är precisa och insiktsfulla. Det tema de alla på sitt sätt belyser är konstnärens utsatthet, det ofta höga pris han eller hon får betala för sin särbegåvning. Därtill präglas samlingen av den underfundiga humor vi har kommit att förknippa med och förvänta oss av Anders Larsson.”

År 2015 belönades Larsson med Bergbomska priset för pjäserna Två män i ett tält I-III med motiveringen "I sina tragiska komedier, skrivna och spelade 1994, 2004 och 2014, fångar han samhällets och mansrollens vingliga förändringar i en absurd, osäker och lätt igenkännbar värld. Priset ges med en förhoppning om fortsättning 2024 och så vidare.

Översättningar
Kalevala för lata har utkommit på finska, och några verser på ryska (Zinaida Lindén)