Philip Teir: 90-talets Jakobstad var en rolig miljö att växa upp i
Idag utkommer Philip Teirs fjärde roman Eftermiddag i augusti som handlar om vänskap, småstadsuppväxt och tidens obönhörliga gång. Vi får följa med vännerna Jacob och Robert från uppväxten i 90-talets Jakobstad fram till nutid.
Din roman ritar en episk båge från 1990-talet till idag. Hur nära går den ditt eget liv?
– Jag har velat skildra en viss epok i Jakobstads historia, 90-talet, så miljöerna är förhoppningsvis så autentiska som möjligt. Alla scener i romanen är ändå fiktiva, och romanfigurerna är påhittade, även om jag använt riktiga österbottniska för- och efternamn. Jag har aldrig ätit psykedeliska svampar i min farmors kök, däremot försökte min kompis simma hem med kläderna i ena handen. Så det finns detaljer som mina vänner kommer att känna igen.
Vad är det med 90-talet som gör det så aktuellt idag?
– Jag tror att avståndet till 90-talet just nu är lagom stort för att vi ska få syn på det igen. Det var ett årtionde då autenticitet hade ett stort värde, speciellt inom musik. Saker skulle vara äkta. Motkulturen var mindre kommersialiserad än idag. Det finns säkert en viss nostalgi kring det här hos min generation. En annan stor sak var ju att halva årtiondet utspelade sig innan internet. Hade man tråkigt fick man gå till järnvägsspåret och platta till mynt eller hitta en källarlokal för sitt band att repa i.
Vi får följa med vännerna Jacob och Robert. Styrs livet av slumpen eller våra val?
– Det måste väl vara både och? Robert är den mer pessimistiska av de två, han ser inte riktigt någon poäng med att ha ambitioner, medan Jacob i slutändan har mer drivkraft. Vi föds med olika förutsättningar i livet, men slumpen kan också spela in på otroligt avgörande sätt, vilket på sätt och vis är vad boken handlar om. De människor vi möter tidigt i livet är ofta de som präglar oss mest.
Farmors flyktingengagemang platsade med i romanen
I din research använde du tidningsurklipp från nittiotalet om österbottningars engagemang i flyktingsituationen. Hur kommer det sig?
– Jag hade en mapp i mitt arbetsrum i några år, som jag fått av en vän till min farmor, och som var fylld av tidningsurklipp kring en kosovoalbansk familjs öde i Nykarleby- och Jakobstadstrakten. Det var som en tidskapsel och det letade sig in i handlingen, kanske för att jag alltid velat skriva om min farmor och hennes sociala engagemang.
Talade vi annorlunda om flyktingar då, jämfört med idag?
– Tonen var mer idealistisk, varmare, särskilt om man jämför med hur man talar om flyktingar efter att vår nya regering tillträtt eller efter flyktingvågen 2015. Men också då fanns de som försöker spela smarta genom att avhumanisera flyktingar och göra dem till lagstiftningsmässiga problemexempel. En stor skillnad är att debatten på 90-talet pågick i dagstidningarna, varje dag, medan den i dag har spritts ut i Facebookinlägg och kommentartrådar som alla inte ser.
Jakobstad med i många av höstens böcker
Slutligen; Vad är grejen med Jakobstad? Din bok, liksom flera av höstens böcker utspelar sig i denna österbottniska småstad – vad betyder Jakobstad för dig som författare?
– Jag har velat skriva om Jakobstad länge eftersom miljön jag skildrar i boken känns unik – det här var tiden då Jakobstad var känt för sin reggaekultur, för ett bitvis ganska brett bruk av marijuana och för sitt rika musikliv. Det var en rolig miljö att växa upp i och det sporrade kreativitet. Det finns en helt annan sida av Jakobstad som är den religiösa och småborgerliga sidan, och jag tror att det är den här kontrasten som gör att det kan vara intressant för författare att återvända till.
