Christer Kihlman
Chister Kihlman (1930-1921) debuterade 1951 som lyriker, men övergick 1960 till prosa med den uppmärksammade romanen Se upp Salige!. Romanen utspelar sig i den fiktiva småstaden Lexå som står som symbol för en instängd och provinsiell finlandssvensk gammalborgerlighet. Med Den blå modern inledde han en serie om spända familjeförhållanden och människosjälens avgrunder. I Människan som skalv (1971) som har underrubriken En bok om det oväsentliga, smalnar perspektivet skenbart mot det avskilt personliga medan Dyre prins och Gerdt Bladhs undergång blir ett slags åskådliggörande eller personliga kommentarer till det sena 1900-talets hela döende västerländska borgerlighet.
Vid sidan av sitt författarskap har Christer Kihlman arbetat som bibliotekarie och journalist. Han var chefredaktör för tidskriften Arena 1951-1954, litteraturkritiker på Nya Pressen 1952-1960, och har skrivit artiklar och kolumner i Hufvudstadsbladet, Helsingin Sanomat, Dagens Nyheter, Stockholmstidningen, BLM, Expressen, Suomen sosialidemokraatti, Arbetarbladet, Nya Argus och Ny Tid.
Pris
Kihlman innehade titeln konstnärsprofessor åren 1975–1980 och hans författarskap har belönats med bl.a. Litteraturfrämjandets stora romanpris 1972, Finländska statens litteraturpris 1976, Tack för boken -medaljen 1972 och 1976, Svenska litteratursällskapets pris år 1976 och 1983, Svenska Akademiens Finlandspris 1976, Längmanska kulturfondens pris 1986, Tollanderska priset 1966 och 1988 och Atrium Cultori–priset 2000.
Svenska Akademiens Finlandspris, som utdelas för värdefulla insatser inom Finlands svenskspråkiga kulturliv tilldelades Christer Kihlman 20.12.2008.
Sedan 1993 är Kihlman bosatt i Diktarhemmet i Borgå, som varit en hedersbostad för finlandssvenska författare sedan 1921.
Översättningar
Kihlmans böcker har översatts till finska, danska, engelska, estniska, norska, ryska, tjeckiska och tyska.
