Ellen Strömberg

Mina föräldrar brukar berätta att jag en dag när jag var fyra sa att jag skulle gå och lära mig läsa och skriva. Dom sa jaha och så gick jag till mitt rum och stängde dörren. Efter stund kom jag ut till dom i vardagsrummet med lappar där jag egenhändigt hade skrivit meddelanden i stil med Ni sKa enTe ha föTerna po bårdeT. Dom vet inte vad jag riktigt gjorde inne på mitt rum och jag har inga minnen av det heller och det är ju synd, för det hade nog blivit en bättre historia på så vis. 

Men sen dess har jag älskat att både läsa och skriva. Jag älskar det på ett sånt där sätt som inte ens känns som kärlek. Först förstod jag inte att det ens var ett särskilt intresse, det här med böcker, det är väl bara något som bara är i allas liv? Alla läser och skriver väl hela tiden?

Ännu längre tog det för mig att förstå att det är något jag kanske har nån slags talang för eller att det faktiskt var något jag kunde jobba med. Jag såg andra utveckla och livnära sig på sina särintressen och talanger och surade över att jag inte hade nåt sånt. Sen började jag prata lite mer om det här med att skriva och läsa, gick ett par kurser och insåg att det inte är något alla nödvändigtvis gör eller har som intresse. Det började gå upp nåt slags ljus för mig. 

Idag jobbar jag med läsande och skrivande på olika sätt. Jag skriver böcker, jag leder ordkonst, jag drar kreativt skrivande-kurser för unga, jag skriver kolumner och jag bloggar. Nivån på min talang måste kanske nån annan bedöma, men att det är min grej är det ingen tvekan om. 

Hur jag än bejakar mina andra intressen (samhällsfrågor, populärkultur, loppisfynd, katt-uppfostran och Candy Crush) så kommer jag alltid tillbaka till böckerna, skrivandet och läsandet. Jag kan dock fortfarande ha lite svårt att förstå frågan varför skriver du?, det är så självklart att jag inte ens kan formulera det. Det enda sättet är att försöka föreställa sig ett varande utan att läsa och skriva och ställa motfrågan: vad fan skulle jag göra annars?.

Vad är kärnan i ditt författarskap?
Det är lite svårt att säga eftersom mitt författarskap just börjat. Men en stark vilja att göra mig lite mer odödlig och ett enormt bekräftelsebehov ligger väl nånstans i grunden.

Varför är litteratur viktigt?
Det gör världen lite mer demokratisk, hoppas jag. Och så lindrar det dödsångesten, genom att läsa hinner jag med lite fler olika liv i mitt liv.

Pris
Ellen Strömberg belönades 26.2.2019 med Finlands svenska författareförenings debutantstipendium för romanen Jaga vatten.
"Författareföreningen vill både gratulera till debuten samtidigt som stipendiet hoppeligen ger en möjlighet för författaren att arbeta vidare och på det sättet bidra till den finlandssvenska litteraturens fortlevnad och blomstring."

Ellen Strömberg
Fotograf: Nicklas Mattsson Ladda ner fullstor bild
Nicklas Mattsson

Fotograf:
Nicklas Mattsson