Intervju med Sara Nyman

Intervju med Sara Nyman

Sara Nyman från Pargas, uppvuxen på Bergö, har debuterat med diktsamlingen Viltvård. Vi dyker in i Saras värld och kollar hur verket föddes.

Vad betyder titeln?

– Det är i viltvårdens landskap jag rör mig i den här diktsamlingen. Rent konkret visar det sig i de dikter jag skriver om älgar, men jag hoppas att det finns också själsliga dimensioner i viltvården.

Nyman överraskades av verkets livsgnista under processen. Ibland kändes det som om den var större än författarens.

– Det handlar väl om diktens form, att dikterna blir sina egna världar som far hit och dit och också överraskar och inspirerar den som skriver. Jag hittade en lekfullhet i mitt eget skrivande – en dikt födde nya dikter. Verkets livsgnista handlar väl om friheten jag hittade i skrivandet, kontrasten mellan den och det verkliga livet är ganska stor.

Vad betyder Bon Jovi för dig?

– Ingenting. Jag skulle kunna dö i frid utan att behöva lyssna på en sönderspelad ballad av Bon Jovi. Men jag skriver trots allt dikter om Bon Jovi, och eftersom jag är ett barn av min tid (över fyrtio) är jag inte heller helt oberörd då Bon Jovi spelas på radio. Kan man säga att jag i min poesi intresserar mig för Bon Jovi som fenomen, eller låter det för vetenskapligt?

Vi kan inte lämna Bon Jovi – vem är han?
 
– Bon Jovi är en av 80-talets stora romantiker – det är kärlek för alltid, för evigt, hjärtan som blöder och avgrundsdjup smärta som på fullt allvar framförs av ett gäng glada män i jeans och läder. Som barn anade jag väl att Bon Jovi var ett löfte om en hel värld av känslor och tillstånd jag bara kunde gissa mig till – erotik och stora ord. Nu är jag medelålders och Bon Jovi tvingar sig på mig i radion. Vad betyder det? Antagligen ingenting.