Viltvård

Viltvård är en bok man inte blir klar med bara genom att läsa ut den. Så är det väl med böcker då de är som bäst. […] Poeten har detta "något" som förmodligen kan likställas med kapacitet. Hon lyckas med konsten att reflektera balanserat över många ämnen och känslor med både allvar och humor. Hennes känsla för språket är påtaglig. Med glimten i ögat har hon skapat en egen värld.

Janet Wallsten, Österbottens Tidning  

Att i dikt bejaka människans vilda och nyckfulla sidor - de sidor som inte alltid går att tygla eller begripa – är vackert. Så blir också "viltvården" en unik sinnebild. […] Viltvård är dekadens på finlandssvenska. Samlingen förstår förfallet, bekräftar oförmågan att tämja den kåta arbetarklassen, och är (trots att det inte är en ängslig bok) liksom en påminnelse om att vi alla skulle behöva någon som tar hand om de turbulenta sidorna hos oss själva. Kanske vänder den också på smeten och utmanar dekadensen som synonymt med mörkret i människan.

Norah Lång, Ålandstidningen

Hos Nyman finns snarare ett slags nysaklig glupskhet som gör att bilderna hon samlar ihop är tillräckliga i sig själva, utan andra effekter än en försiktig reducering av oväsentlig information. Det blir underhållande, men också på sätt och vis realistiskt, när John Francis Bongiovi Jr är en lika självklar, och lika sexuellt konnoterad, referens som Karl Ove Knausgård.

Sebastian Johans, Ny Tid

Nyårsdikten är en av mina absoluta favoriter – en dikt som bjuder på så många motstridiga känslor av sekundärskam och svärta, ensamhet och utanförskap, längtan efter närhet. Sara Nyman är skicklig på att balansera mellan det allvarsamma och det komiska, att blottlägga bråddjupen under en skälvande yta, att med små medel skapa förskjutningar och skiftningar i tonläge och tilltal.

Marit Lindqvist, Svenska Yle

Emellanåt blixtrar också klassamhället och en ekonomisk smärta till, exempelvis i en dikt om att få huset utlagt på huutokaupat.com, den sajt där Utsökningsverket säljer utmätt egendom: ”jag städade varje rum/ inför fotograferingen”. Dessa lakoniska och just därför än mer brännande dikter om livet som frånskild förälder framstår som samlingens starkaste.

Jenny Jarlsdotter-Wikström, Hufvudstadsbladet

Hennes dikter vårdar det vilda med humor, skärpa och sårbarhet. […] Med krass klarsyn genomskådar Nyman såväl relationers konventioner som platsers egenheter, begärets troper och vårt förhållande till naturen och vad det säger om vår natur. Textens relationsdimension röjer både en sårbarhet och en självkritisk distans. Bräcklighet och styrka.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser  

.

  

Men det är inte i enskilda citat utan i diktsamlingens helhetsverkan, i dess nerv och frammanade värld, som Nyman bäst kommer till sin rätt, i gestaltningen av vår tid filtrerad genom löjets och delaktighetens lins.

Anna Möller Sibelius, Vasabladet