Intervju med vårens
debutant Karin Collins

Nu är det en månad sedan Flickan på udden kom ut. Hur känns det?
Väldigt bra! Det har varit spännande att höra folks reaktioner. Jag har fått bra respons från många olika håll, men extra speciellt är det ju när läsare med stark Hangö-koppling säger att det Hangö som beskrivs i boken känns väldigt äkta. Eller att boken påminner dem om deras barndom, och deras mor- och farföräldrar, för det var ju precis det som var tanken och även min egen inspiration (trots att min barndom till all lycka inte innehöll mord och galenskaper).


Varför just Hangö?

Hemlängtan, till att börja med. Men också för att det är svårt att tänka sig att jag skulle skriva om något annat ställe i Finland än just Hangö. När jag var barn kändes Hangö som hela universum. Vi var omgivna av havet på nästan alla sidor, så förhållandet till hemorten blev väldigt intensivt. Varje strand var välbekant, varje granitklippa, varje vindböjd tall. Det är redan länge sedan jag flyttade bort, men jag återvänder flera gånger om året och Hangö känns fortfarande som mitt hem.

Hangö är speciellt. Vackert, vilt, och lite annorlunda och avskilt. Definitivt en idealisk ort att skriva en bok, eller flera, om!


Vad har du för tricks för att komma i håg och i din bok så bra förmedla tidsandan för 40 år sedan?

Jag tycker alltid att jag minns min barndom, och tonåren, betydligt bättre än jag minns sådant som hänt mig senare i livet. Barndomsminnen är starkare och mer levande, med dofter och ljud och smaker som dröjer kvar i mig på ett sätt som ingenting annat verkar göra.

Ja, och så hjälper det ju att Hangö inte har förändrats så otroligt mycket heller. Visst finns där nya hus och byggnader, men om man promenerar längs med Appelgrensvägen eller cyklar över bron så ser det i stort sett ut exakt som det gjorde när jag var tre, elva, eller sjutton år. Jag hoppas innerligt att det får förbli så.


Har du någon favoritperson i boken? Varför?

Åh, det är svårt att säga! Jag tycker om nästan alla av dem, och det var ofta ganska plågsamt att utsätta dem för de hemskheter som de är tvungna att gå igenom. Jag vet att somliga läsare har upplevt dem som obehagliga, och det stämmer förstås, men jag tycker nog att de ändå är lite charmiga i sin ofullkomliga mänsklighet.

Lo är förstås speciellt viktig, men jag måste säga att jag också tycker mycket om Märta. Jag är mycket förtjust i Everts godhjärtade lugn, och så oförskämda lilla Sonja… ja, du hör ju, det är omöjligt!

some1

Läs bokens första kapitel helt gratis här och köp boken här!