Catariina Salos Parasit är en roman om begär, identitet, moderskap – och mycket mer


Catariina Salos debut är en mångbottnad och intensiv kortroman. Parasit är en berättelse om ursinne, ett rop på hjälp och ett långfinger mot världen. Parasit är en berättelse om kärlek, åtrå och svartsjuka. Parasit är en berättelse om att ha en mamma, om att vara en mamma och om att tappa bort sig själv.

Vi ställde några frågor till debutantförfattaren inför bokens utgivning.

För vem har du skrivit boken, vad hoppas du den kan ge sin läsare?

– Jag har främst skrivit boken för queera personer som tampas med sin identitet – eller annan problematik gällande sexualitet och kön. Men romanen är ändå väldigt allmänmänsklig och tar tag i problem som psykisk ohälsa, familjeband och vänskap. Jag hoppas att den ska läsas av både yngre och äldre, jag tror att det finns saker att ta fasta på inom många olika åldersgrupper.

Berätta om pärmbilden

– Min kusin och bästa vän Linnéa Sjöholm har gjort pärmen till Parasit. Hon hittade en gammal bild på mig där jag som sexåring just kommit ur bastun och visar mittfingret åt kameran. Vi tänkte tillsammans att det är en perfekt pärm för just den här romanen, som ju är lite av ett mittfinger åt världen.

Du behandlade en del av bokens teman i ditt sommarprat, hur har lyssnarna reagerat på din öppenhet. Kan en någonsin vara för öppen?

– Romanen innehåller många teman som ligger mig nära hjärtat, saker jag ofta funderar på och kring. Moderskapet är ett återkommande tema i det jag skriver, jag tycker inte att man kan prata för mycket eller för öppet om det. Sexualitet och psykisk ohälsa är också teman jag gärna pratar och skriver om, här tycker jag att det finns mycket som kunde normaliseras och som behöver attitydförändring. Därför skriver jag om det.

Har du några litterära förebilder/inspirationskällor

– Jag är väldigt förtjust i sättet Hannele Mikaela Taivassalo skriver, jag älskar hennes böcker. Hon har också varit min handledare under skrivkursen Skriftskolan så kanske det gör mig lite jävig. Annars är min inspirationskälla vanliga människor och deras liv, jag vill kunna skildra hur ett litet liv kan se ut.

På pärmbilden är författaren sex år och har just kommit ur bastun och visar mittfingret åt kameran.