Stefanie Tuurna om Finlandianomineringen: ”Om någon hittar tröst i Akiras röst, då känns det som ett pris i sig”

Stefanie Tuurnas ungdomsroman Maamaa är nominerad till Finlandiapriset för barn- och ungdomslitteratur, och hyllas av kritiker för sitt nyskapande grepp. Vi passade på att ställa några frågor till författaren.

Du jobbar främst med musik, bland annat som balettackompanjatör vid Finlands nationalopera. Vad fick dig att skriva en ungdomsbok om en stammande, mobbad 16-årig kille?

– Jag har alltid skrivit vid sidan av mitt arbete som musiker. Berättelser för unga ligger mig extra nära hjärtat, eftersom jag har undervisat mycket unga människor. Jag undervisar bland annat i improvisation och komposition, och i de ämnena kommer man väldigt nära eleverna. Det handlar om deras skapande, deras uttryck, och jag försöker hjälpa dem att släppa loss det. Jag har också haft några elever och bekanta som stammar, och min partner Kalle stammar också. Men inte lika mycket som Akira. Jag insåg att stamning är ett ämne som inte har fått särskilt mycket synlighet, och jag tänkte att det skulle vara väldigt intressant att skriva en bok där det står i centrum.

Hur gjorde du för att komma in i Akiras värld?

– Jag brukar göra en hel del bakgrundsforskning. Och det var jätteintressant att fördjupa mig i stamning. Till exempel lärde jag mig att det faktiskt kan variera från dag till dag hur mycket en person stammar. 

– Man kan säga att Maamaa är som en improviserad berättelse, som en dagbok som Akira spelar in på en diktafon, berättad för sig själv. Ett slags talterapi. Och terapin fungerar för honom. Han stammar ju genom hela boken, men ibland kommer de där stunderna av flow. Och då stammar han inte alls. Lite som när man improviserar musik: Akira blir också en väldigt flytande berättare, bara han kommer igång.

Maamaa är din debut, hur känns det nu?

– Det har varit ett helt fantastiskt år, och ibland kan jag fortfarande inte tro att det är sant!

– Det har varit min dröm sedan barndomen att få ge ut en roman, och nu har det äntligen blivit verklighet. Dessutom har Maamaa tagits emot så fint. I vardagen lever jag ett ganska vanligt, enkelt liv. Så ibland måste jag faktiskt nypa mig i armen och tänka: är det här verkligen på riktigt?

Går det att tävla i författarskap?

– Det är en svår fråga. Jag tänker att man egentligen inte kan tävla i konst, eftersom skapande handlar om uttryck och inte om prestation. Samtidigt kan tävlingar eller priser ge synlighet och öppna dörrar för berättelser som annars kanske inte skulle bli hörda. Så för mig handlar det inte om att vinna, utan om att nå ut med något som känns viktigt.

Vad betyder litterära pris för dig?

– För mig handlar litterära pris inte främst om tävling, utan om samtal. Ett pris kan ge en bok nytt liv och hjälpa den att nå fler läsare. Men jag tror inte att priset i sig definierar ett verk. Varje läsare gör sin egen bedömning, identifierar sig med karaktärerna och upplever boken på sitt eget sätt. Oavsett pris, tilltalar texten någon – eller inte. Alla böcker är ju inte för alla. Men om någon känner igen sig i Akira, eller hittar tröst i hans röst, då känns det som ett pris i sig.