Sabine Forsblom

Att skriva min första roman var något av det konstigaste jag varit med om. Något som inte skulle bli något alls blev en bok, en riktig roman med pärmar, sidnumrering och allt. Att ha den i sin hand var otroligt. Det var så stort, ett sådant privilegium. Skrivandet har öppnat en ny dörr in till mej själv, och många dörrar utåt till andra.

De senaste tio åren har jag jobbat som lärare i Borgå. Före det jobbade jag femton år som journalist på Rundradion med radio och TV. När jag var liten ville jag bli veterinär och ha ett fint efternamn, t.ex. Cederqvist som har båda de fina bokstäverna c och q. Ingendera av dessa drömmar har förverkligats. Ännu.

Vad är kärnan i ditt författarskap?
Människor i marginalen. Charlie Chaplin sa en gång att livet i helbild är komiskt men livet i närbild är tragiskt. Så känner jag ofta när jag skriver.

Varför är litteratur viktigt?
Bara tanken att det inte skulle vara så vilka är vi då? 

Pris
Sabine Forsbloms andra roman Maskrosgudens barn (2015) är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2016.

På Svenska Litteratursällskapets årshögtid 5.2.2005 belönades Maskrosguden med följande motivering:
Romanen utspelar sig i östnyländsk arbetarklassmiljö, en miljö som i finlandssvensk litteratur sällan framstått med samma barocka intensitet och lyskraft. Sabine Forsbloms språk imponerar. Ett talspråk, rikt på dialektal must, varvas obesvärat med normalprosa i ett generöst flöde av berättelser. Maskrosguden är en dråplig roman, som får sin djupverkan av en underström av ömhet och vemod.

Sabine Forsblom
Fotograf: Marit Björkbacka Ladda ner fullstor bild