Finland 1800-nånting

Det här är naturligtvis inte en bok att läsa från pärm till pärm för att lära sig Finlands 1800-talshistoria. För det är den varken heltäckande eller stringent nog. Men den är en rolig och informationsrik anekdotsamling att fritt botanisera i och låta sig glädjas av - samtidigt som man faktiskt lär sig ett och annat nytt. Den generösa bildsättningen förhöjer dessutom den lustfyllda upplevelsen.

Petter Lobråten, Ålandstidningen

Backa förmår antagligen roa de flesta, både de som redan läst x antal hyllmeter historieböcker och de som sysselsatt sig med vad som helst utom just det. Texten kan läsas på olika nivåer och olika läsare snappar upp olika referenser. Man ska kanske akta sig för att grunda all sin historiekunskap på den här boken, men mitt i allt lär man sig ändå något nytt, eller drabbas av lust att kolla upp något och läsa vidare. Den som, liksom jag själv, tidigare betraktat det finska 1800-talet med svalt intresse, märker kanske efter avslutad läsning att man liksom av misstag, utan ansträngning, fått en bättre helhetsbild.

Christa Lundström, Hufvudstadsbladet

Leken med genrer är bland med det underfundigaste i boken. Dödsannonser varvade med runometer och torra notiser visar att Backa har säker hand med stilistiska dimensioner. Mycket av humorn hänger på språket. Det är givet att man kan göra sig lustig över lantdagens ”stånd”, men lite otippat att skoja till det om upptäckten av guld i Kemi 1835, ett ämne som redan länge varit känt inom kemin. […] Backa gör sin egen grej. Han hemfaller inte åt tillkämpat publikfriande skrattjakt, utan bjuder på mycket mer än sin humor. Han påminner mig om sådant jag glömt, lär mig nytt och gör krångliga skeenden gripbara.

Freja Rudels, Åbo Underrättelser