Jag är född och uppvuxen i Österbotten. Till den österbottniska mentaliteten hör att vara blyg och inte tala alltför gott om sig själv. Det har jag fått med mig. Jag är försiktig och inte särskilt pratsam. Ändå har jag skapat mig en karriär som komiker, på scen och i radio. Jag vet inte riktigt hur det går ihop, men det är väl lite det som är ironin. Jag tycker om att hålla igång med olika projekt. Det har jag alltid gjort. När jag var nio år startade jag en tidning. Den håller jag dock inte igång med längre. Nu skriver jag böcker. Åtminstone en bok. Jag hoppas att den är bra. Även om jag aldrig skulle säga det högt i Österbotten.

Vad är kärnan i ditt författarskap?
Humor, eller i alla fall de humoristiska vändningarna. Jag försöker hitta humor i det mesta. Läser jag tidningen försöker jag hitta skojigaa uppslag, lyssnar jag på någon hakar jag ibland upp mig på någonting jag skulle kunna skriva skämt om och när jag väl skriver skämt så blir jag ibland distraherad och börjar driva med mig själv. Men vändningar behöver inte alltid vara humoristiska. Det går också att vända någonting från vardagligt till rent tragiskt. Jag tror att man använder sig av samma humoristiska trick när man skapar en sådan vändning. Man bara vänder den åt andra hållet.

Varför är litteratur viktigt?
Det uppenbara är förstås att litteratur utvecklar språkfärdighet, ökar intellekt och är allmänt lärorik. Men jag tror att litteraturens nyttigaste sida mera och mera börjar bli avslappning eller "mindfulness". Människor har sällan ork att fokusera i det snabba tempo vi har lagt på samhället. Då är det viktigt att kunna sätta sig ner och läsa något så att man inte tappar förmågan att Var var jag? Varför är litteratur viktigt? Det uppenbara är förstås att litteratur utvecklar språkfärdighet.

Skiljer sig finlandssvensk litteratur från annan, i så fall hur?
Det känns som att det finns en melankoli över den finlandssvenska litteraturen. Men jag generaliserar nog ganska grovt när jag säger så, det finns ju skribenter av alla sorter. Men överlag tror jag att folk har väldigt höga tankar om den finlandssvenska litteraturen. "Bok" och "författare" anses fortfarande som fina koncept, det görs ju också väldigt lite skräplitteratur i Svenskfinland. (Skandalösa memoarer och "Herrarnas dassbok" är idéer som inte riktigt slagit igenom här.)
Jag har dock inte själv märkt att jag skulle bli behandlad mera högaktningsfullt sedan jag blev författare. Det är kanske för att ingen riktigt tror på det.